Personsök med rullmarkering

Träff 1

Lite uppfriskning:

 

* Sök är när hunden går på luftvittring direkt på objektet (i Personsök så är objektet en människa). Om vi istället hade spårat så går hunden på markvinntring.

 

* I skarpt läge är personsök som mest användbart då vi vet ungefär i vilket område en personen finns, men inte har någon större koll på hur/vilken väg personen gick dit. I ett läge där en inte ens ungefär vet vart personen är men vet ungefär vart personen började gå så är det i regel bättre med en språhund istället.

om ni vill, fundera på ett skarpt läge där Person-sök kontra Person-spår hade vart det bästa valet.

 

***************************************************************

Så här gjorde vi:

Det vi gjorde när vi träffades hade egentligen inte mycket med sök att göra, men väldigt mycket med det markeringsätt som vi ska använda oss av -rullmarkering.

Så småningom ska vi kunna peka ut en hund att genomsöka ett område och när hunden hittat figuranten ska hunden gripa och hålla en rulle som hänger på hunden själv, springa tillbaka till oss. När hunden då kommer till oss med rullen i munnen vet vi att hunden hittat personen. Då kopplar vi upp hunden och låter hunden leda oss till personen. Om hunden inte skulle hitta någon person i området vi låtit hunden söka av kommer hunden tillbaka utan rulle och vi får skicka ut hunden i ett nytt område för att se om någon person finns där istället.

 

Den leken vi gjorde nu går ut på att lära hunden att hämta hem en lös rulle (leksak) från en mer eller mindre synlig person och efter att hon/han kommit tillbaka till föraren kopplas upp och springa iväg till figuranten igen.

 

1.

Föraren håller i hunden och figuranten jobbar för att få hunden motiverad att ta leksaken.

Figuranten springer iväg en liten bit och sätter eller lägger  sig ned.

 

2.

Vid ett tillfälle då hunden är som mest sugen på att springa dit så släpper föraren hunden på figuranten.

 

3.

När hunden tar leksaken ropar föraren in hunden. Om era hundar redan vänder tillbaka spontant så hoppar ni över ropandet. Det är i detta läge inte alls jätteviktigt att hunden kommer hem hela vägen med leksaken.

 

4.

När hunden kommer tillbaka får hon snabbt koppel på sig och figuranten ropar ut hunden igen. i början kan hundarna tycka att det är lite konstigt och då får figuranten göra sitt bästa för att blir tillräckligt intressant. Så småningom, när hunden upprepade gånger erfarat att hen får något gott av att springa tillbaka till figuranten, så kommer det gå per automatik.

 

Kommandon/signalord?

Kommando-ordet då vi släpper på hunden är "Sök" och för påvisandet (då hunden leder/drar föraren till figuranten) är ordet "Visa".

Som jag ser det har vi mycket att vinna på att vänta med att använda dem och tillsvidare låta kommano-ordet "Sök" vara "varsogod", "okejdå"  eller motsvarande i kombination med en tillåtande sinnesstämmning hos dig som förare.

Syftet är att lägga en grund där hundens egen motivation i kombination med dess drift är bränslet i arbetet. Våran uppgift är att duka upp en scen där hunden själv vill "leka leken" (delar av den liksom hela leken/ritualen). Det finns en hel del vi behöver både få till och slipa på framöver och om hunden går av egen maskin så finns mer utrymme för detaljerna utan att riskera att hundens motivation börjar svikta. Så ju större bitar av hundens egen lust/vilja/drift vi kan få med oss i arbetet, desto större chans att lyckas bra.

Det kan verka vara samma sak, men det är stor skillnad att släppa en hund då du har attityden "okejdå", "spring då om du gärna vill det" eller "aja, varsegod då!" än på en uppmaning/ ett kommando som ex "sök". Och hundar är väldigt duktiga på att läsa av våra attityder.

Vi kommer lägga in kommandot "sök" framöver, men med attityden som beskrivs som ovan. och för att VI ska öva på att ha den attityden så använder vi en tid ord som beskriver den attityden för tills det är riktigt befäst hos oss.

Jag som figurant använde mig av signalordet "visa" redan i början. Även där använder jag det på ett vis som skiljer sig en del från att kommendera en hund att göra något.

Jag använder "Visa" på ställen där jag skulle kunna ha sagt "Braaa, vad duktig du är".

Vi kan säja att "Visa" betyder "Braaa, åh va roligt!" på mitt hemliga spåk.

Och så småningom kommer "sök" betyda "okej då, varsogod" på erat hemliga spårk.

Det kan hända att jag säjer "Visa" (Braaa) någon gång när hunden springer till mig, men det mesta av det lägger jag när hunden redan är framme hos mig.

Syftet är förstås att hunden ska få en positiv upplevelse av signalordet, och parallellt med detta lär sig hunden koppla signalordet till att redan vara framme hos mig, vilket brukar leda till att visandet blir snabbt och effektivt.

 

***************************************************************************'

Det var tydligt att båda hundarna tyckte att vår lilla lek var skojjig och att de också är bekanta med delar av den.

Jag ser fram emot att gå vidare.

 

Får ni tillfälle att upprepa den här lilla leken med figurant någon gång denna vecka så vore det jättebra.

Kanske är det svårt krångligt att förklara för den personen att denne ska hitta på ett eget språk där "visa" betyder "bra". då kan ni bara be personen prata svenska och säja "braa" när hunden kommer och gärna bjuda på godis =)

 

 

Lycka till och tveka aldrig att höra av er om ni undrar något!