NEJ- igen.
Att lära bort oönskade beteende
Då vi vill lära bort ett oönskat beteende, är det i de allra flesta fall som mest effektivt att lära in ett annat beteende/ett nytt beteende i de situationer där det oönskade beteendet brukar komma fram.
Inte minst då det rör sig om beteenden som är väl befästa hos hunden. Då har beteendet blivit en vana och om hunden inte har en ny vana att ta till då vi säjer ”Nej” till den oönskade vanan blir det svårt för hunden att dels koppla exakt vad det är vi säjer ”Nej” till och om hunden förstår vad det är vi säjer ”Nej” till och avbryter vanan (ex att dra i koppel) är sannolikheten att hon/han ”ramlar tillbaka” i vanan mycket stor. Därför är det mer effektivt om vi lär in ett nytt beteende och befäster det så det blir en ny vana.
Vanor och beteenden lärs in genom att förstärka (på ett eller annat vis belöna) det beteendet vi vill ha.
På ovanstående vis kan vi få en hund som drar i kopplet att betydligt oftare eller så gott som alltid gå bra i kopplet, en hund som skäller då det ringer på dörren ofta eller alltid göra något annat då det ringer på dörren.
Att fastslå regler och dra gränser
Det är du som samordnare och ytterst ansvarig för hunden som bestämmer om hunden ska ha några regler och i sådana fall vilka regler.
Fundera på vilka regler som behövs hos er.
Genom att lära in, förstärka och befästa vanor vi vill ha kan vi förvänta oss att de goda vanorna visar sig i 70-99% av fallen, en hund gör nämligen oftast vad hon/han är van att göra eftersom det finns en positiv känsla/ en trygghet i att göra det som en är van att göra. Men även om du skapar möjligheter för din hund att befästa goda vanor så kan det förstås uppkomma tillfällen där hunden blir frestad att göra någonting annat än hon/han är van att göra. Och om den goda vanan i detta fall är ett krav från din sida, en regel och kanske t.o.m ett villkor för att ex kunna ha hunden lös eller kunna ta med hunden till en viss plats så behöver vi göra det tydligt för hunden att det rör sig om just en regel.
Låt mig ta ett exempel:
En utav de (få) regler jag har på mina hundar är att de, när vi är ute och promenerar, inte får gå fram till andra hundar och hälsa utan att jag sagt ”varsågod”.
Genom att konsekvent alltid säja ”varsågod” då de släpps fram till andra hundar och genom att, då vi är på promenad, aldrig låta dem hälsa på andra hundar innan jag sagt varsågod har jag givit dem en vana att endast hälsa då jag sagt varsågod. Om jag någon gång, då de var små och inte hade fått vanan ännu, lyckades springa fram utan att jag hade givit dem tillåtelse (sagt ”varsågod”) så avbröt jag det hela direkt, dvs jag sprang fram och lyfte bort dem för att de skulle få så få sekunders erfarenhet som möjligt av att själva göra valet att springa fram och hälsa på en främmande hund.
Även om den andre hundägaren kanske säjer att det inte gör något, att hundarna gärna kan få hälsa eller liknande så får min hund absolut inte hälsa på den här hunden just vid detta tillfälle just för att jag inte vill att hunden ska få vanan att springa fram så här. Om jag låter det ske 2-3 gånger, dvs att hunden belönas för att hon/han sticker fram till en annan hund (i detta fall är belöningen att få hälsa, dvs hunden belönar sig själv och förstärker beteendet/vanan) så kommer det förstås bli ganska svårt att få hunden att låta bli, om jag nu har en hund som tycker om och gärna vill hälsa på många hundar. Om sådana hundar kan vi höra att ”de aldrig lär sig” (fast de lär sig förstås, frågan är bara vad de har fått möjlighet att lära sig), att de är i slyngelåldern (hundar går förvisso igenom olika utvecklingsstadier, men principerna för inlärning är desamma oavsett hundens ålder), att de trotsar sin ägare (fast det ju förstås oftare är vi hundägare som trotsar våra egna regler) osv.
Så det första vi behöver göra om vi vill ha en regel är att ”i regel” låta saker och ting se ut som vi vill att det ska se ut. Och om det blir på ett annat sätt så avbryter vi det direkt genom att så snabbt vi ser att hunden väljer ett ”icke önskvärt beteende” (ibland så snabbt att hunden knappt gått till handling) sätter stopp för det för att förhindra begränsande/icke önskvärda vanor.
Då är det bra att ha ett förbudsord , ex ”Nej”, och att detta kommuniceras på ett vis som hunden kan ta till sig och kan ta på allvar.
Att säja ”Nej”
Om ett ”Nej” ska fungera behöver det vara trovärdigt, övertygande och tydligt.
Det är viktigt att du menar vad du säjer rakt igenom (dvs. att ”Nej” här är ”Nej” och absolut inte någonting annat) och att du anser att det är berättigat av dig att att sätta den regeln eller gränsen som du nu sätter. Hunden kommer lägga samma vikt i din gränsdragning som du själv har. Var lugn och övertygad över att ditt ”Nej” är värt att ta på allvar.
Undvik att gapa, skrika, gå upp i falsett, vifta och skrämma hunden. Ett sådant beteende signalerar inte att du är säker på din sak, det signalerar osäkerhet.
Bygg en ”Bro” från övningar i lugn och ro till allt svårare situationer
Börja med att lära in och träna på ”Nej” i simulerade situationer. Gör övningar som ex ”Det förbjudna godiset” där något gott placeras framför hunden på marken eller på en låg bordskant.
Då kan du dels träna på att hitta ett ”Nej” som verkligen bottnar i dig (om det gör det lättare för hunden att följa det) och dels ge hunden vanan att avbryta vad hon/han håller på med då du säjer ”Nej”. ”Handduken” är också en mycket bra övning bla vad gäller att befästa nej men också vad gäller den praktiska användningen. Detär en övning där vi lär hunden att ligga kvar på en handduk tills vi säjer "varsågod" (mycket praktiskt när det är regningt ute, om vi inte vill duscha en smutsig hund på en gång , ska sätta in en blöt,smutsig hund i bilen,ta med en hund någonstans där hunden behöver vara passiv osv). Till skillnad från inlärningen av alla andra moment där vi bara gör om samma sak om hunden gör "fel" så använder vi här "Nej" om hunden kliver av handduken för tidigt. På så vis får vi möjlighet att befästa Nej, men ffa så får vi en hund som kommer lära sig att slappna av på handduken istället för att invänta nästa kommando eller en godis. här är det istället bara "Nej" till att göra någonting annat utanför handduken tills vidare
När du tycker att du får fram ett lugnt, säkert, tydligt och övertygande ”Nej” så fortsätt att arrangera situationer men med allt svårare utmaningar och ev i svårare miljöer.
I början när ni tränar detta kan ni låta hunden få ex godiset på slutet, men ganska snabbt så kan ni ta bort det och istället ge godiset vid något helt annat tillfälle (såsom när ni lär in positiva vanor, tränar något trix eller utvecklas i någon gren).
Vartefter det är mer och mer befäst och naturligt för dig och hunden att hunden avbryter då du säjer ”Nej” kommer effekten av det bli allt starkare i eran vardag. Men det är förstås stor skillnad och svårighetsgrad mellan att stoppa en hund i en arrangerad ”Nej”-övning och att göra det i ett skarpt läge då ett rådjur dyker upp. Därför gäller det att bygga en bro från de arrangerade ”Nej-övningarna” och det absolut svåraste för just din hund. Först ser du till att du har en bra bas där i era övningar. Försök sedan överföra den tydligheten på lättare saker i vardagen. När det fungerar överför du det på något svårare saker osv. Om du tar det steg för steg på detta vis så kan du i teorin, och absolut även i praktiken, ge hunden en funktionellt ”Nej” i vilket läge som helst.
Kom ihåg Pygmalioneffekten
Då vi gick igenom ”Glada leken” så talade vi om pygmalioneffekten – att en social varelse tenderar att göra vad dess omgivning förväntar sig av henne.
Det är likadant här. Försök därför att förvänta dig att hunden tar dina ”Nej” på allvar. Den attityden du förmedlar då du förväntar dig det gör att det blir tryggt för hunden att välja att följa de regler du satt upp. Hundar är extremt känsliga för våra signaler och förväntningar.