Grundläggande lösträning

Såväl lösträning som koppelträning underlättas om hunden får vara lös så mycket som möjligt från början och även framöver.

Det är tyvärr lätt hänt att kopplet blir ett substitut för kontakten mellan människa och hund, det är trist när så sker.

Ju mer hunden är lös desto mer får ni anledning att träna på den verkliga kontakten och desto mindre "dramatiskt" blir det för hunden att vara lös.

Med det menas inte att det aldrig finns anledning att koppla en hund. Självklart finns det platser, situationer och tillfällen där ett koppel kan och bör användas.

 

 Följsamhet

Alla hundar är flockdjur och därmed i grunden inställda på att samarbeta och hålla ihop med sin flock. 

Hur följsamma och lyhörda de är för våra signaler beror på både arv och miljö.

Den biten som hör arvet till, i detta fall hur stark den naturliga följsamhet är, skiljer sig åt mellan olika raser och inom ras (släkt), även mellan olika individer.

Den sociala präglingen och hundens ”tillfredställelsestatus” (stimulerad kontra understimulerad/ överstimulerad ) spelar också väldigt stor roll och påverkar hur följsam och lyhörd en hund är.

 

Den första tiden är väldigt viktig

De flesta hundar kommer till sin bestående familj då hen är valp, 8-12 veckor gammal.

Den unga valpen har en naturlig instinkt att följa oss, i allmänhet för att hen är en hund, i synnerlighet för att hen är i en fas i livet där hen både av psykosociala skäl och utvecklingspsykologiska skäl visar på en tydlig drift att slå följe med och tillhöra en flock. 

Den tiden ni har här i början är outbytbar. Det går givetvis att bygga upp en bra kontakt med en äldre hund och även om den tidigare lösträningen varit bristfällig eller obefintlig, men det är väldigt tacksamt att jobba med den grundläggande kontakten under den här allra första tiden då hunden mer än någonsin är inställd på att präglas.

Vad gäller förmågan att följa och vara lyhörd så handlar det egentligen inte om att vi ska lära valpen någonting. Det handlar snarare om att vi inte ska gå miste om den kompetensen som valpen redan har, dvs ge den möjlighet att få utveckla de förmågor som den redan har grunden till.

Ansvarsfördelning i flocken

En bra kontakt med en lös hund innebär att man har koll på varandra. Ofta talas det ganska uteslutande om att hundägaren ska ha koll på hunden. Det stämmer (och det finns lag på att vi ska ha våra hundar under uppsikt) men det hela blir mycket enklare om hunden också har koll på oss.

För en valp är det naturligt att vi håller koll på varandra. För valpen är att hålla koll på varandra något ömsesidigt, en så pass viktig uppgift för flockens överlevnad att alla måste hjälpas åt med den.

 Men många av oss hundägare övertygar valpen om att vi är villiga att ta på oss 100% av den uppgiften, att det bara är våran uppgift att hålla koll på hunden. Om vi tar på oss hela den uppgiften att se till att flocken håller ihop, om vi visar att vi i alla lägen har koll på valpen så finns det ingen vidare anledning för valpen att hålla koll på oss. Och eftersom hen är en hund/ en valp ( = en mycket anpassningsbar varelse) kommer hen, om än med viss tvekan och förvirring,  ganska snabbt att acceptera att vi tar hela den biten.

Hunden lär inte dra några slutsatser över varför vi inte har tillit till dess kompetens att deltaga i den viktigaste uppgiften, men eftersom hunden är konstruerad på det viset att det är naturligt för hen att ha uppgifter så ökar sannolikheten att hen mer och mer tydligt provar på att ta på sig andra uppgifter. Det kan  ex. innebära  uppgiften att  bestämma vilka hundar man ska hälsa på, vilka harar man ska springa efter eller vilka cyklar man ska försöka valla in. Vilka joggare som bör skällas ut eller  lekas med och liknande. Det är uppgifter som valpen skulle tänkas vilja ta på sig i vilket fall som helst, men allra helst om hen inte ens duger till att få dela på uppgiften " hålla koll på varandra". 

Förslag på ansvarsfördelning i flocken/familjen:

1. Alla i flocken (oavsett art)  delar på ansvaret att hålla koll på att flocken håller ihop, att alla mår bra och hänger med. Om ni är två som är ute och går, ex. du och din hund, bör hunden få ta åtminstone 50% av den uppgiften. Mindre vore en mycket ineffektiv fördelning med tanke på hundens fysiska övelägsenhet vad gäller lukt och hörsel.

2. Du tar 100% av ansvaret att bestämma vart ni ska gå och  vilka hundar mm som är tillåtna att hälsas på av bla den anledningen att du har koll på och också ansvar för det juridiska i vårat samhälle.

Fundera gärna vidare på hur du vill att ansvarsfördelningen ska se ut på andra plan.

 

Hur vi stimulerar hunden att fortsätta delta och utvecklas i uppgiften "hålla koll på varandra"

Alldeles i början när du får hem valpen så följer hen dig nästan alltid utan större avvikelser.

Ganska snart vågar hen släppa dig lite ur sikte, hen kanske vågar springa lite före och lite åt sidan, men hen har en inneboende instinkt att med jämna mellanrum hålla koll på dig. Valpen ser oss i regel mer än vi kan tro.

Hade valpen/ hunden bott i en flock där alla andra också var hundar så hade de andra flockmedlemmarna också avvikit något från flocken med jämna mellanrum, varför valpen måste hålla koll och därmed också behålla och utveckla den vanan och förmågan. Men vi människor rör oss i regel på förtrampade stigar och vägar och många av oss ropar desutom på hunden så fort vi vilker av från det förutsägbara. Ropar vi på valpen varje gång vi byter riktning så kommer valpens förmåga att hålla koll på oss bli överflödig och förslappad. 

Därför är det ett bra tips att inte ropa på valpen/ hunden mer än ibland. En bieffekt av detta blir att du också får en bättre inkallning vilket i sig är ännu en förutsättning för att kunna ha en hund lös på ett tillfredställande vis. Vi kommer till det lite längre fram.

Träna enligt följande istället:

Då du ser att valpen/ hunden börjar släppa dig ur sikte är det en god ide, att vissa av dessa gånger, helt vända om och gå åt andra hållet. Försök att inte vända dig om och se vad valpen gör,  utan fortsätt gå i den nya riktningen tills valpen springer efter dig. Vissa av dessa gånger blir du glad och berömmer med godis eller lek, men de flesta av dessa gånger tar du det lika naturligt som du vill att din hund ska ta det. Att berömma ett visst beteende är att förstärka det, men det finns också en viss kraft i att ta för givet vad som bör tas förgivet och vad som faktiskt, ur hundens vinkel sett, är fullkomligt naturligt. Ta därför vara på båda fatorerna i detta  för ett hållbart resultat.

Gör så här ganska ofta. Absolut inte hela tiden för det är ju viktigt att valpen också kan slappna av då hen nosar osv, men försök att hitta den perfekta balansen för just din hund.

Vi vill ha självständiga hundar, men gärna också följsamma. Vi ska inte behöva välja en utav dessa egenskaper, vi ska hitta en balans som passar oss, valpen och samhället i övrigt. Hur ofta/ hur mycket du avviker på detta vis, beror delvis på hundens släkt/ ras. Du kommer med stor sannolikhet inte behöva göra det lika ofta/ mycket med en Bordercollie som en Basenji, men det viktigaste är att du känner in Din familjemedlem som individ. Både överlag och i dess olika utvecklingsfaser.

Ibland kan vi utveckla den här övningen till att vända flera gånger på rad; vi vänder och går i annan riktning, när valpen kommer och om hen springer förbi oss så vänder vi igen.  Variera med att gå rakt åt sidan, upp i skogen, ur skogen osv och fortfarande utan att kalla på hunden.

Vi kan också gömma oss bakom ett träd eller liknande mitt under en promenad. Återigen: absolut inte varje gång valpen släpper dig ur sikte, men så ofta det krävs för att valpen ska kunna bibehålla och utveckla sin naturliga förmåga att hålla koll på dig/ sin flock. 

När du vänder om och det någon gång tar lite längre tid för valpen att upptäcka vad som hänt och komma efter dig kan det vara mycket lockande att kalla på den. Försök att inte göra detta vid åtminstone nå¨gra av dessa tillfällen, försök att ha is i magen och fortsätta åt ditt håll. Lia på din hunds förmåga, den är fasktiskt minst lika bra som din!  

Att tränar inkallning till och från  är nödvändigt och väldigt bra. Men när du övar för att bibehålla och utveckla hundens förmåga att hålla koll på dig så tränar du någonting annat, något som är lika viktigt.

Inkallning

Ok, du får kalla in din valp under promenader också! De flesta gånger du gör det så gör det vid tillfällen där du är 98% säker på att valpen kommer på en gång. Dvs. vid tillfällen då hen inte har så mycket annat att koncentrera sig på.  Anledningen till att du oftast gör det när du är säker på att valpen kommer att komma till dig på en gång är att en hunds beteende till mycket stor del är styrt av vad hen är VAN att göra. Är hunden VAN att komma till dig då du ropar så kommer hen när du ropar. Därför ser vi till att ge hunden VANAN att komma till oss när vi ropar genom att ropa när vi nästan säkert vet att hen skulle komma och ännu bättre; när hen är påväg att komma.

Låt oss säja att du är ute och går med din hund. Någongång kommer hunden spontant emot dig, eller att du stannar eller vänder om och hunden kommer till dig. Då vill du kanske säja "Braaaaa" och gör gärna det! Men säj också eller ibland som alternativ till "braaaa" hundens namn (eller vad du brukar använda vid inkallning) och gärna med samma attityd som "Braaaa". Summan av kardemumman blir att hunden dels förknippar sitt namn med något bra och dels förknippar något bra med sitt namn samt att det är bra/ rätt/ tryggt att komma till dig när hen hör sitt namn.

Vi förstärker en hunds beteende (att exempelvis komma på inkallning men också annat) genom att:

1. Göra det till en vana att komma då vi kallar.

2. Berömma såväl på vägen in mot oss som när hunden är enda framme hos oss

3. Själva visa glädje då hunden kommer till oss (hunden tycker om när vi är glada/ mår bra, det är en en evolutionär fördel för en hund att tillhöra en flock där individerna mår bra)

4. Göra det roligt och gärna spännande att komma till oss (se nästa rubrik)

 

Erbjud intressanta aktiviteter

 Låt hunden erfara att du och dina ideer är minst lika spännande, helst mer spännande,  som annat och andra ni möter på era promenader. Hitta på roliga aktiviteter åt hunden, gärna med varierat innehåll. Sluta medans hunden fortfarande är på topp i sin kapacitet vad gäller koncentration och uppnådd fokus så att hen längtar tills nästa gång du kommer med förslag!  Variera mellan lek, godis, spännande nosövningar (ex. leta godis) och annat skoj. Gör något ibland direkt efter att hunden spontant kommit till dig (utan att du ropat) och ibland då hunden kommer på inkallning. Det ska alltid vara roligt att komma till dig och ibland kommer det fantastiska överaskningar av det!

 

Då du ställs inför utmaningar i inkallningen

Ovan fick du tipset att så ofta som möjligt kalla in hunden vid tillfällen då du vet att hunden nästan säkert kommer, just för att låta hunden lyckas så ofta som möjligt och därmed göra det till en vana att komma till dig då du ropar. Detta är faktiskt det absolut bästa tipset för att få det att fungera även då ni ställs inför utmaningar. Men det är också bra att ha några verktyg i fickan. Ex Nödvisselpipan