Koppelträning:

Till en början räcker det med att valpen har på sig ett halsband inomhus och senare kanske varje gång ni går ut. I detta läge går det endast ut på att den ska vänja sig vid det.

 

Senare kan man börja koppelträna en eller två gånger per dag, högst 5 minuter åt gången den första tiden.

Man sätter på kopplet och promenerar som vanligt. Valpen kan streta och tycka att det är konstigt men då står man bara still och väntar in henne/honom.

 

Så småningom släpper hunden fokus på kopplet, kommer närmre dig och går som vanligt.

 

Börjar hunden dra i kopplet så stannar man igen och väntar tills hen, till början av en slump, vänder tillbaka så kopplet blir slakt. Då börjar man gå igen. Det är jätteviktigt att man, under denna övning, börjar gå direkt då kopplet blir slakt. Alltså den sekunden som kopplet lättar någon eller några millimeter från att vara helt stramt. Då förstår hunden ganska snabbt vad det var som gjorde att vi började gå igen. Om vi istället väntar till hunden mer eller mindre går till vår sida så kommer hunden förstå det på ett annat vis och resultatet blir ett annat än att hunden försöker undvika att börja dra i kopplet. 

Om målet är att hunden ska börja dra i kopplet mer sällan så bör vi belöna (i detta fall genom att börja börja gå) så snart kopllet ger efter några milimeter. Då blir takmingen på belöningen rätt och inlärningen effektiviseras avsevärt i förhållande till att vi skulle vänta tills hunden har gått till vår sida. 

Att gå vid sidan är ett annat moment som bör tränas separat från detta. 

 

Hela övningen går förstås ut på att hunden får som hen oftast vill (gå framåt) när hen inte drar i kopplet och att hen inte får som hen vill när hen drar i kopplet.

Till en början handlar det om att hunden mer eller mindre av en slump råkar gå tillbaka något steg och att man då ger hen vad den vill ha. Drar hen så stannar man igen.

Så småningom förstår hunden att hen får som den vill genom att inte dra. Det kan inte nog påpekas om hur viktigt det är att vara konsekvent om denna övningen ska ge bra resultat likväl som det inte nog kan påpekas hur effektiv den är om man kan vara konsekvent.

 

Det är en förhållandevis tålamodsprövande övning, men långt ifrån lika tålamodsprövande som att 7 månader senare ha en 30-kiloshund som drar konstant i kopplet.

5 minuter, 1-2 gånger per dag räcker gott och väl i början. Resten av tiden är det bra om man låter valpen få gå lös.

Försök att inte hamna i att ta på kopplet utöver själva övningstillfällerna innan hen till 100% har lärt sig att gå bra i koppel, efter det kan man använda kopplet mycket oftare...om man vill/behöver.

 

Det sistnämnda är förstås lättare sagt än gjort om det rör sig om något annat än en liten valp och om den äldre hunden inte är van att vara lös. Men är hunden äldre så kan du också träna längre stunder. Glöm dock inte att vara konsekvent, ett steg tillbaka och det är nästan som om man får börja om från början.

Det finns situationer då man frestas använda kopplet även under ”icke-koppel-träning” innan valpen vet hur den ska gå i koppel, tex om ni ska gå över en väg.

Men jag rekommenderar starkt att då, om möjligt, istället bära valpen över vägen så länge den inte till 100% förstår att man inte kan dra i kopplet och komma framåt samtidigt.

 

Mitt tjat om att inte ta på kopplet sålänge du inte är 100% inställd på att stanna så fort hunden drar går ut på ideen att allt en varelse gör är någon form av inlärning.  Om vi använder kopplet ofta innan valpen lärt sig hur man går i koppel kan hen lätt lära sig själv hur man går i koppel. Detta är kanske förklaringen till varför detta är otroligt mycket lättare att lära en hund som tidigare aldrig haft på sig koppel som en som har haft det i många månader eller år och kanske har fått vänja sig vid att dra i kopplet.

 

 Ju oftare man har hunden i koppel desto mindre konsekvent klarar man i regel av att vara. Man möter någon, det ringer i telefonen, man har bråttom osv.

Därför är det superbra om man tränar detta så koncentrerat som möjligt (varek promenad) och att man där emellan låter hunden vara lös (om man är i en miljö där det är säkert och självklart beroende på hur lätt det är att ha just din hund lös för tillfället).