Hem -> Leva med hund -> Relation

Relation

Du och hunden – relationen

Ta en liten stund och fundera på vad som är utmärkande för en bra relation.

För mig dyker framförallt följande punkter upp:

Ömsesidig tillit och ömsesidigt förtroende

God kommunikation och förståelse för varandras signaler

Att alla personer i relationen får bli sedda för den en är och det som är viktigt för just personen i fråga

Trygghet i relationen

En känsla av samhörighet

Att varje person i relationen mår bra. Dvs att de får utrymme att uttrycka sina behov och utveckla de förmågor som har sin grund i de grundläggande behoven.  Märk väl att jag inte använder ordet ”begär” utan just ”behov”.

 

Ta nu en liten stund  och fundera över vad som är utmärkande för en bra relation mellan en människa och en hund

För mig dyker alla ovanstående punkter upp plus en extra:

Att jag som människa tar mitt ansvar som samordnare, dvs hen som tar ansvaret över att sätta strukturer och gränser som är till gagn för var och en av oss likväl som oss som helhet och även gentemot ett större sammanhang (såsom samhälle, civilisation, ett lands lagar ect) Som samordnare har jag också det yttersta ansvaret för att skapa förutsättningar för att var och en i relationen ska må bra liksom jag har det yttersta ansvaret att se till att relationen är bra/konstruktiv.

 

Teorier och metoder för närmanden och/eller avskärmning

Relationer, för oss sociala varelser, är viktiga. De kan bitvis vara komplicerade av flera olika anledningar, här kommer några:

Vi vet eller ”vet” att vi är beroende av dem för såväl vår fysiska som emotionella hälsa/överlevnad.

Varje relation speglar på något vis relationen till oss själva: inte bara bitar vi vill se eller vill vara medvetna om

Var och en av oss är expanderande varelser (varelser under utveckling) i en expanderande verklighet. Dvs. ingenting är statiskt.

Eftersom relationer är viktiga för oss känns det väldigt viktigt att, i så många lägen som möjligt, göra ”rätt”.  Människan skapar naturligt teorier om saker och ting för att bättre förstå sig på saker och ting. Dessa teorier fungerar lite som en plattform eller ett utgångsläge vi har gentemot ex. relationer med hund. Att ha en teori att utgå ifrån är i grunden något positivt, det är något som skapar klarhet.

Det går också att använda teorier och metoder för att avskärma sig från närhet och relation.

 

De två ”skolorna” i hundsverige

Om än gravt förenklat så finns det två ”skolor” eller huvudlinjer vad gäller synen på relationen till våra hundar.

Den ena säjer att ett gott ledarskap är svaret på hur väl vår relation fungerar. Att det ska göras tydligt att hunden är ranglåg gentemot oss. En hänvisar till en vargfamilj (grupp/flock) och syftar till att där finns en tydlig rangordning.  

Den andra menar på att den sociala struktur som finns hos en grupp vargar inte kan jämföras med relationen mellan människa och hund. Att hunden aldrig kan ta en människa för en ledare på samma vis som i en grupp med artfränder.

Sammanfattningsvis så här långt: en del människor menar att hundar kan se oss som ledare och andra menar att hunden inte kan göra det. , första gruppen menar på att hunden mår bra av att vi är tydliga ledare, den andra menar på att hunden blir förvirrad om vi försöker vara ledare över dem.

En viktig sak, som ofta kommer i skymundan i den här ”debatten” , är frågan om vilken/vilka attityder som den enskilda människan lägger in i begreppet ”ledarskap”.

 

  En annan, ganska komisk sak är att vi tar för givet att vi människor kan se på frågan ”kan hunden betrakta människan som ledare?” på olika vis (antingen menar vi att hunden kan ta oss som ledare eller så menar vi att hen inte kan hunden inte det) och att båda förutsätter att ”hunden” representerar alla hundar. Dvs . vi människor kan ha olika syn på huruvida det är naturligt för en hund att se oss som ledare eller inte, men alla hundar har samma attityd i frågan, eller?  Det finns ju massa hundar här i världen!

Och framförallt: Vad betyder ledarskap? Vilka värderingar lägger just du in i begreppet ledarskap? Vad har du för erfarenheter av ledare i ditt liv? Allt detta och lite till kan ha betydelse för i vilken ”kategori” vi skriver in oss. Och i vilken kategori andra skriver in oss.  I samma utsträckning vi ställer oss själva frågor som dessa och i samma utsträckning vi lär känna oss själva kan vi också lära känna och närma oss en annan person. Och hundar är inte bara hundar, de är personer också. De är inte människor, de är inte heller vargar. Vargen är hundens närmsta släkting av de arter som lever på vår planet nu. Men det finns mycket som motsäger att teorin om att hunden är direkt kommen ur de vargar som lever på vår jord nu. De lärda tvistar om detta och båda har hållbara och ”evidensbaserade” argument. Om vargen och hunden var gifta skulle deras respektive relationsstatus på facebook säja: - It´s complicate. Flera av våra mer moderna genetiker är helt övertygade om att tamhunden snarare är en underart till en utdöd art –Canis familaris palustris

Jag ska komma till den ”metod” eller modell jag själv använder som plattform. Jag börjar med att ställa fler frågor än du kanske hade innan av den anledningen att jag vill att du ska ifrågasätta de modeller du stöter på, inklusive mina slutsatser. Använd bara det som du kan förankra i dig själv, det är i slutändan dig hunden ska ha en relation med inte en metod.

Likväl som själva fenomenet terori/metod kan användas på både ett konstruktivt och ett destruktivt sätt (som en plattform/ ett utgångsläge i vårt närmande av vår hund eller som ett sätt att slippa ha en nära relation med vår hund) så kan var och en av dessa  teorier/metoder (ledarskap respektive inte ledarskap) användas konstruktivt och destruktivt. Att bruka och att missbruka är helt enkelt inte samma sak.

 

Makt

”Makt” är ett begrepp som liksom begreppet ”ledarskap” som väcker både det ena och det andra till liv inom oss. Överlag tillskrivs det negativa egenskaper.  Om igen: Makt och maktmissbruk är inte samma sak, de är t.o.m. varandras motsatser.  Som mat och matmissbruk. Det ena leder till liv, det andra till ”död”. Det är inte ”ungefär samma sak”.

Vi har alla makt över våra hundar. Vi bestämmer, i större eller mindre utsträckning, när de får äta, när de får gå ut, när de får besöka veterinären eller få sina klor klippta. Vi kan också missbruka vår makt, vårt  förmyndarskap ,”hundägarskap” vårt ”samordnarskap

Ignorera , avleda eller säja ”Nej” när vi vill avbryta ett oönskat beteende

Låt oss säja att vi har en hund som har beteendet att skälla på mötande hundar.  De flesta hundar som jag träffar och som har det här beteendet har vart lite osäkra/rädda (av både den ena och den andra orsaken) då de varit unga, börjat småmorra eller skälla på andra hundar men istället för att detta gått över då de blivit äldre och mer självsäkra, har de ”uppgraderat” småmorrandet och småskällandet till att skälla ännu mer och kanske samtidigt kasta sig framåt i ett riktigt utfall mot de mötande hundarna. Vad var det som gjorde att det utvecklades åt det här hållet? Ofta har hundägaren blivit osäker på hur hen ska hantera det hela och kanske har hen succesivt börjat gå omvägar när det dyker upp en hund. Då är det ganska stor sannolikhet att hunden stärker sin uppfattning om att andra hundar verkligen är potentiellt farliga eftersom att det inte räcker med att skälla på dem, man måste akta sig också. Husse/matte har tagit på sig och utvecklat uppgiften att akta sig allt mera för det farliga, hunden har tagit på sig uppgiften att utveckla sin förmåga att skälla/skrämmas/varna. Allt är på sin plats, vilket samarbete! Tillsammans är vi okrossbara! Det är inte alltid så att husse/matte bidragit till att utveckla beteendet hos hunden. En tillräckligt osäker hund (oavsett hur stor del som ligger i generna respektive miljön) kan mycket väl utveckla ett sådant här beteende av egen maskin även om det är rätt vanligt att vi människor hjälper till genom att börja akta oss/undvika andra hundar och därmed signalera till hunden att hen hade rätt i att de andra hundarna är farliga.  Hur som helst: om problemet stegrar får husse/matte oftast ett av följande råd:

Ignorera det oönskade beteendet och förstärk (belöna) det önskade beteendet

Avled beteendet

Korrigera Hunden (säja nej)

 

Hur ska en veta vilken av de här "strategierna" som är rätt. Vad fungerar?

Om jag får lov att ta mig friheten att döpa om den första raden här ovan till "Förhåll dig neutral till det oönskade beteendet och förstärk (belöna) det önskade beteendet skulle jag säja att alla dessa strategier fyller en funktion och därmed fungerar OM vi använder det på rätt ställe. Vad gäller nära relationer och samarbete med hundar är mycket fråga om det inkännandet en får av erfarenheten av att arbeta med hundar. Men beträffande timing-frågan här så är det faktiskt mycket lättare än så att avgöra när det är rätt tid att göra på det ena eller det andra sättet för att få ett effektivt och hållbart resultat.

 

Vi börjar med det sista: att säja "Nej" (alternativt använda annat förbudsord)

Med rätt tid att säja "Nej" menar jag här den tid, den fas i en process, där ett förbudsord fungerar/är effektivt och där det skapar klarhet i eran relation. Fel tid för ett "Nej" är följdaktligen den tid, den fas i en process där ett förbudsord är ineffektivt och skapar förvirring i relationen.

Förbudsordet är effektivt när hunden har ett alternativ som hunden är trygg med

Låt oss ta ett av de vanligaste vardagsproblemen; En hund som drar och/eller rycker i kopplet (och ibland även en husse/matte som rycker i kopplet). Det är ju inte alls roligt för varken den ena eller den andra att bli dragen och ryckt i.

Rådet jag ger är att ge hunden möjlighet att bli trygg/känna sig hemma och vinna på att inte dra i kopplet. Du kan läsa här om du inte gjort det, annars nöja dig med kortversionen: Gå inte ett enda steg så länge hunden drar i kopplet. Så fort det händer, stanna och i samma sekund hunden gör något som gör kopplet slakt igen: gå vidare. Gör så, konsekvent och hunden kommer väldigt snabbt att förstå att om hen vill komma framåt då hen är kopplad måste hen se till att kopplet inte är spänt.

Vanans makt är stark. Det en är van att göra inger alltid någon slags trygghet oavsett om det är en bra eller dålig vana och enligt vem det är en bra respektive tokig vana.

Om hunden visat tydligt att hen förstår/har tagit in budskapet i att du stannat så fort hen drar i kopplet kommer hunden skapa en ny vana vad gäller att gå i kopplet. När hunden har befäst vanan att gå i kopplet utan att dra kan man säja att det beteendet är ett, för hunden, tryggt alternativ till att dra i kopplet.

Jag upprepar nu påståendet ovan:

"Förbudsordet är effektivt när hunden har ett alternativ som hunden är trygg med"

Även om hunden nu har den nya vanan kan det, för många hundar, ligga ganska nära till hands att ta till den gamla vanan att dra i kopplet.

Om du, konsekvent, stannar så fort hunden drar i kopplet under 0.5-2 dagar kommer hunden ganska snabbt backa så fort du stannar till. Då har hunden förstått budskapet. Skönt!

Efter 10-13 dagar av denna konsekvens från din sida (om du har hunden kopplad minst en av promenaderna per dag) så kommer hunden ha gått bra i kopplet så pass många gånger/lång tid att det också har blivit någon slags vana (=ett beteende som är tryggt/  "känns hemma")

En del hundar som fått möjligheten att vänja sig vid det nya beteendet (det nya sättet att gå i koppel) under 10-13 dagar drar efter det aldrig eller nästan aldrig i kopplet.

Andra hundar hamnar ganska lätt in i den gamla vanan vilket leder till att du får stanna ofta.

Om du behöver stanna oftare än vad du har lust att leva med är det en god ide att gå över till att säja (och mena!) "Nej" när hunden drar i kopplet. Här, dvs när hunden har ett tydligt alternativ till det oönskande beteendet i sin "vane-bank" så är ett "Nej" på sin plats.

Om alternativet inte finns. Hunden kanske vet att du ej vill att hen ska dra i kopplet men har ej fått möjlighet att förstärka beteendet att gå i koppel utan att dra då kommer ett "Nej" förmodligen bli väldigt eller ganska ineffektivt. Hunden hör "NEJ" (i vissa fall får ett ryck i halsen) varje gång när.....ja, varje gång när då? Varje gång hen vill framåt? Varje gång hen vill nosa på en fläck? Varje gång hen ser en annan hund? Varje gång hen blir glad? Varje gång hen vill hälsa på en granne ni träffar?

Hunden gör massa andra saker medans hen drar i kopplet. Om hen är van att göra detta till och från så sker det förmodligen i samband med andra beteenden. Att kunna skilja ur just det beteendet och gärna snabbt eftersom husse/matte verkar arg och att ilskan förmodligen (eller kanske!) har med mitt beteende att göra utan att ha ett tryggt alternativ att ta till för att se om det funkar.....det är svårt! Det skapar förvirring/osäkerhet/stress.

Det finns ingen universiell kompass i en hund som säjer att en inte ska dra i ett koppel. Det är vi som har bestämt att hunden ska ha något runt halsen eller kroppen på sig och att det där ska sitta något slags snöre som vi ibland håller i andra ändan. Att vi för huvud taget håller våra familjemedlemmar på det viset är en ganska märklig företeelse.

Som sagt. När hunden drar i kopplet (eller gör någonting annat som vi inte gillar) gör hen oftast flera andra saker samtidigt. Vissa saker gör hen alltid eller nästan alltid samtidigt som hen drar i kopplet.

Hundar är smarta! Du är säkert också ganska smart. Men att ha urskiljningsförmåga när någon säjer "Nej" till dig (och kanske rycker dig i halsen) utan att ha ett alternativt beteende i bagaget är supersvårt. 

Om/när hunden har ett alternativ att falla tillbaka på, ett alternativt beteende som känns tryggt och har lönat sig så har hunden något att ta till.

 

Alltså: Ett "Nej" (eller annat förbudsord) är effektivt/ på sin plats när hunden har ett tryggt alternativ.

 

Fortsättning följer.....