Hem -> Leva med hund -> Aktivering -> Person-spår

 

Lektion 30-50

Spårlängd

Fortsätt öka på längden på spåret. Satsa mot att klara av ett 4-500m långt spår om ni inte redan gjort det. Om ni gjort det, gå vidare.

 

Spårets ålder

Öka successivt spårets ålder tills hunden klarar spår som är 1-2 timmar gamla.

 

Vinklar

Lägg omkring 2 räta vinklar i varje spår.

 

Apporter/ föremål i spåret

 Lägg 1-2 föremål i spåret (inte för nära vinklarna) och ett på slutet.

 

Upptag

Hittills har vi släppt hunden direkt på spåret. I ett skarpt läge (eller på tävling med undantag för de lättaste klasserna) hör det ej till vanligheten att hunden släpps direkt på spåret. Hunden släpps en bit ifrån spåret, ibland från sidan. Då ska hunden leta upp spåret och följa det åt rätt håll.  

När vi börjar med upptag är det lämpligt att släppa hunden i spårets rikting men en bit innan själva spåret börjar.

Vi avancerar (gör det svårare) i samma takt som hunden klarar av att lösa uppgiften.

Att göra det svårare innebär dels att successivt släppa hunden längre ifrån själva spåret men också att stegvis släppa hunden närmre och närmre ett läge där hunden själv måste avgöra i vilken riktning spåret går.

Nedan följer en bild med förslag på stegring vad gäller upptag under dessa första ca 20 lektioner.  Ju högre siffra desto svårare för hunden.

 

Om hunden börjar bakspåra så stoppa hunden genom att hålla linan kort och stå stilla. Vänta på hunden. så fort hen går rätt släpper du efter med linan och följer med.

 

 

 

Lektion 25-30

Vinklar

Nu är det dags att börja byta ut de mjuka svängarna mot vinklar. Då börjar vi med en trubbig vinkel (ca 120grader) och när det funkar bra en något mindre trubbig vinkel osv tills vi kan göra en rät vinkel (90 grader)

Lägg inte leksaken för nära vinkeln. Glöm inte att göra vinklar åt båda hållen. Ibland höger, ibland vänster

 

Icke förarspår

Med "icke förarspår" menas att det är någon annan än du som går spåret. Fr.o.m nu kan du varva förarspåren (när du går spåret) med icke förarspår.

De första gångerna kan hunden få gå ett spår på någon som hen känner någolunda bra. Så småningom mindre och mindre, för hunden, kända personer tills hunden får gå ett spår på någon som hen aldrig träffat tidigare.

Den allra första gången du lägger icke-förarspår kan det vara bra att backa i resten av er utveckling. Låt hunden se personen som går ut och vänta på plats bara några minuter innan hen får gå spåret. Efter det kan du trappa upp icke förarspår tills du kommer till er nuvarade svårighetsgrad på förarspår. den upptrappningen kan få gå ganska snabbt så länge hunden är med på noterna.

 

 

Lektion 21-24

Väntetid

Låt spåret vara 20-40 minuter gamalt när du släpper på hunden

Lämna platsen

Fr.o.m nu lämnar ni alltid platsen innan ni lägger spåret. Prova också att gå ut själv och lägga spåret (hunden hemma , i bilen eller annat), hämta hunden och gå spåret

Spårlängd

Öka på spårlängden. Kör oftare ett långt spår än två korta

Svängar

Något snävare, något mer likt en vinkel.

Föremål i spåret

Hittills har vi bara haft ett föremål på slutet. Nu är det dags att sätta in även ett föremål någonstans i mitten av spåret. En del hundar tror då att spåret är slut efter att de funnit första föremålet. Vänta ut dem lite och de brukar börja spåra igen. I annat fall kan du visa (tex peka på marken) och berömma med "spår-bra" när hunden tar upp spåret igen. När ni gjort så här kanske 2 gånger försök låta bli att visa hunden vidare. Bara vänta, ha is i magen och hunden brukar ta upp spåret igen.

Kommando-ordet "spår"

Lägg in det vid tillfällen då hunden tydligt spårar, än så länge snarare som en beskrivning av vad hunden gör än som en uppmaning

Om hunden går med hög näsa

Nu har vi kommit så långt att vi kan förvänta oss att hunden spårar (med nosen upp till 5 cm över marken). Fr.o.m nu  får hundengå framåt i spåret när hen har nosen  nere . Stanna om hunden börjar söka i luften, gå så fort hunden visar att hen vill spåra.

* Var nogrann med att ha vinden i ryggen ända fram tills hunden har bra spårteknik

* Lägg godisspår någon gång ibland

* Använd kommando-ordet enligt ovan. dvs när hunden har nosen i backen. Om hunden växlar mellan nos i backen och nos i luften: lägg gärna in kommandot (dock inte i ton av uppmaning, snarare i ton av beskrivning och beröm) i ögonblick där hunden gör en övergång från luft till mark

* Prova att låta spåret ligga längre tid

 

Om hunden spårar men sista biten innan föremålen böjar söka i luften

Låt sista biten till föremålet få vara ett godis -spår några gånger. Det här brukar dock "ge sig" med tiden, då hunden får mer rutin

 

 

Lektion 20

Lägg ett spår utan att hunden är med. Hunden är hemma, i bilen eller på en helt annan plats.

20-30 minuter senare kommer ni dit. Sele och lina på och släpp hunden på spåret.

Lektion 19

Lämna platsen

Bind upp hunden eller lämna hunden hos hjälpförare en bit ifrån den plats du börjar lägga spåret. Gå en 15-25 minuters promenad med hunden. Gå tillbaka till platsen där spåret började , ta på sele och lina och släpp på hunden på spåret.

Lektion 18

Lämna platsen

Lägg ett spår i ungefär den svårighetsgraden du gjorde sist. Hunden ser fortfarande på när du går iväg. När du kommer tillbaka tar du 10-20 minuters promenad med hunden. Sedan går du och hunden tillbaka till spårets början. Sätt på sele och lina. Släpp på hunden på spåret.

 

 

 

 

Lektion 16-17

Lämna platsen

Lägg ett spår i ungefär den svårighetsgraden du gjorde sist. Hunden ser fortfarande på när du går iväg. När du kommer tillbaka tar du 5-10 minuters promenad med hunden. Sedan går du och hunden tillbaka till spårets början. Sätt på sele och lina. Släpp på hunden på spåret.

 

 

 

 

Lektion 15

Lägg ett godis-spår. Dvs. gör som du gjort hittills (ungefär lika långt och vänta så långt du har kommit i väntan) med tillägget att du lägger en godis i ungefär var tredje fotspår.

Lektion 11-14

 Väntetid mellan spårläggningen och påsläppet

Hittills har vi släppt på hunden på spåret direkt efter att vi lagt det.

Spåret är egentligen lättast att följa då de är 15-30 minuter gamla. Före det finns doften tydligt även i luften och efter det tynar den sakta med säkert bort och blir allt svagare.

Nu när våra hundar har börjat förstå vad det går ut på är det dags att succesivt låta det gå allt längre tid mellan den tidpunkten vi går spåret och tills dess att vi släpper på hunden på spåret.

 

Under träningspass 11 låter du det gå 5-10 minuter från dess att du går spåret tills dess att du släpper på hunden.

Under träningspass 12 låter du det gå 10-15 minuter

Under träningspass 13 låter du det gå 15-20 minuter

Under träningspass 14 låter du det gå 20-25 minuter

 

I det här läget, då vi precis börjat låta det gå tid mellan spårläggande och påsläpp är det viktigt att hunden får stanna kvar på samma ställe som när du lämnade hen för att gå spåret. Så småningom ska vi kunna lämna platsen och gå en promenad undertiden vi väntar, det kommer vi till fr.o.m lektion 15

När du kommer tillbaka och under den väntan som följer är det bra om du är i hundens omedelbara närhet.

 

Avstamp 

Under dessa träningspass är det bra om ni gör en riktig avstamp. Med det menas att ni trampar/drar fötterna lite gran precis där spåret börjar. Det blir en extra markör för hunden. Efter pass 14 behöver ni inte göra den här avtrampen.

 

Förberedelse till vinklar

Precis som under passen 6-10 låter vi spåret innehålla  1-2 runda/ mjuka svängar.

 

Längden på spåret

Öka på längden på spåret något för varje gång.

 

Lektion 6-10

Snitslar/markeringar

Nu när spåren blir allt längre är det dags att börja märka ut dem. Framförallt starten och svängar kan behöva märkas.

Jag brukar använda snitslar som jag fäst i klädnypor som jag kan sätta fast i buskar/ träd.

 

Spårsele+ spårlina kommer in

Någon gång från och med nu kan vi börja använda spårsele+ spårlina.

När hunden väntar medans vi lägger spåret så har hunden sin "vanliga" utrustning (halsband/sele+koppel) eller spårselen+koppel. Linan sätter vi på precis innan vi släpper hunden på spåret. Klickljudet från karbinhaken på linan fungerar så småningom som en extra trigger, något som påminner hunden om vad som är på gång! När hunden har gått färdigt spåret kopplar vi av linan och sätter dit kopplet.

 

Kommandot "spår" smyger sig in

Vi lägger till kommandot "spår" då hunden börjar spåra. Så småningom ska vi säja "spår" som en uppmaning om att hunden ska leta upp spåret och följa det, just nu säjer vi istället spår när hunden själv har tagit intiativet efter att vi har visat hunden spåret alternativt sagt något som hunden känner igen såsom "var är leksaken?" eller "varsågod"

Uttala kommando-ordet glatt.

 

Förberedelse till vinklar

Under lektion 6-10 lägger vi till 1-2 runda mjuka svängar. I detta läge är det viktigt att svängarna inte blir snävare än på bilderna nedan. Så småningom ska dessa svängar bli allt snävare tills de slutligen blir vinklar. Att vi börjar så här försiktigt beror dels på att det inte får bli för svårt till en början. Det beror också på att vi vill att hunden ska få in vanan och tekniken att spåra innan svängarna blir riktiga vinklar, går vi för fort fram här främjar vi att hunden tar en genväg.

 

Längden på spåret

Öka på längden på spåret för varje gång under lektion 6-10 förutsatt att hunden klarade av det spåret innan.

 

Om hunden "virrar" bort sig

Om hunden verkar tappa bort spåret: Stanna och vänta ut hunden, med stor sannolikhet kommer hen att hitta rätt igen.

Blir det jättesvårt för hunden kan vi visa hen genom att peka på marken där vi gått, hundar gillar i regel att nosa där vi pekar. Var dock gärna sparsam med att visa hunden rätt på detta vis. Försök, i de allra flesta fall, att bara stanna och vänta ut hunden. En del hundar, dels beroende på "läggning" och dels beroende på hur mycket vi hjälpt dem att hitta rätt börjar "fråga" husse /matte vart spåret går. De vänder sig om mot oss istället för att försöka hitta spåret igen.

Att hunden tappar bort sig så här och ges möjlighet att själv leta upp spåret stärker såväl självförtroende som förmåga till koncentration.

 

 

Lektion 5

Likadant som innan men istället 15-20 meter rakt fram (så rakt du kan)

Lektion 1-4

 

Ta dig till en skog, ett fält eller liknande. 

Du ska lägga ett litet spår rakt fram med ett föremål (en leksak) i slutet. Se till att från början och åtminstone 15 lektioner framåt ha vinden i ryggen när du lägger spåret.

 

Börja med att få  hunden intresserad av ett föremål/ en leksak. Lek en liten stund med leksaken och hunden.  Be någon hålla hunden i kopplet alternativt sätt fast kopplet i ett träd eller dylikt. Om din hund kan ”sitt-stanna –kvar” är det förstås jättebra men använd  helst inte det i detta skede. Just nu vill vi att hunden ska behålla sin iver inför leksaken och inte behöva koncentrera sig på någonting annat.

Vid ett tillfälle då hunden är som mest intresserad av leksaken går du rakt ut i skogen, första gången inte mer än 8-10 meter. Lägg ned leksaken och gå tillbaka i en U-sväng (se bild) så att hunden inte istället tar upp det spåret som du gick tillbaka i.

Gå med täta steg. Börja gärna utgåendet med att trampa , dra fötterna lite extra.

 

Medans hunden fortfarande har leksaken i huvudet; Ta hunden i kopplet , visa med fingret på marken där du började gå och säj något som får hunden att förstå att hen nu kan gå och ta leksaken. En del hundar far iväg på en gång, andra kan en behöva vänta in.

Förhoppningsvis kommer hunden att ta sig fram till leksaken med mer eller mindre hjälp av nosen. Beröm så fort hunden markerar leksaken (tar i den , nosar på den, tittar på den). Beröm genom att kampa lite med leksaken om hunden gillar det och/eller ge en gobit.

Lägg ett likadant spår igen och utför det på samma vis. Visa stor glädje inför att hunden hittar leksaken och beröm jättegärna med kamplek innan godiset om du ger godis.

Säj ”slut” direkt efter avslutandet av 2 gången. Gör ingenting roligt på de nästkommande 5 minuterna.

Ta en paus på 10 minuter upp till 3 dygn innan ni tränar nästa träningspass.

Fr.o.m ca lektion 3 kan du, vid ett eller flera tillfällen då hunden under sträckan till leksaken använder näsan i backen uttala ordet "spår" och ibland "spår-braa" eller "spår- va roligt".

Säj ordet glatt och ganska lågmält (vi vill inte störa hunden/avleda från uppgiften). I det här skedet är det inte frågan om att ge kommando utan mer få hunden att assosiera/koppla ordet med handlingen. Vi säjer det alltså som om vi förklarar för hunden vad hen gör snarare än vad hen , enligt oss, ska göra.

 

Om hunden inte alls vill leka eller gå efter leksaken: Gör likadant men med godis på slutet. Träna parallellt med att bara leka med leksaker. Testa dig fram för att hitta leksaker och lekar som din hund uppskattar. Lägg undan favoritleksakerna, ta fram dem bara ibland, lek en liten stund och göm dem igen. Så småningom kan du föra över leken till de tillfällen då ni tränar spår.

 

Om hunden inte vill gå efter leksaken fastän hen först var intresserad av den

Beror oftast på att hunden börjat fokusera på något helt annat, ex att du gick ifrån hen. Gå en kortare bit från hunden och bygg på längden på spåret vartefter det fungerar.

Om hunden springer rakt på leksaken utan att verka använda näsan

Strunta i det den allra eller de allra första gångerna. Men så fort vi lyckats få hunden intresserad av uppgiften (motiverad ut till leksaken) så stannar vi så fort hunden springer rakt fram och/eller letar vittring i luften (söker efter leksaken). Så hunden börjar spåra (lukta på maken) så släpper vi efter/börjar gå igen.

 

Info om spårlektionerna som beskrivs här

 

Här her jag  förslag på träning och stegringsföljd. Om jag skriver ”Lektion 1-4” så menar jag  ”ungefär lektion 1-4” eller ”ca 4 lektioner”. Hundar utvecklas i olika takt och framförallt i olika takt vad gäller olika moment, så använd det antal jag föreslår som någon slags botten, men var noga med att träna din förmåga att känna in vad just din hund kan vara mogen för och när.

För er som går på kurs/träningsgrupp hos mig: Med ”lektion” menar jag inte bara de gånger vi träffas utan även de gånger ni tränar själva.

Läs igenom aktuell lektion innan du påbörjar den

Temperatur, vind och markförhållanden

Det är bra om vi har någon slags uppfattning om vilka förhållanden som är gynnsamma och mindre gynnsamma att lägga spår i. På så vis blir det lättare för oss att hitta rätt svårighetsgrad och stegra den i en bra takt. Vi kan inte beställa ex väder, men om vi är i början av spårträningen och väderförhållandet är svårt kan vi hitta en bra balans genom att då inte lägga lika svåra spår som väderförhållandena hade varit idealiska.

 

Vind

Lättast: Vindstilla eller mycket svag vind.

Svårast: Kraftig vind

 

Temperatur

Lättast: 0-10 grader

Svårast: Under -15 och över 20 grader varmt.

 

Luftfuktighet

Lättast: Hög luftfuktighet

Svårast: Låg luftfuktighet

 

 

Nederbörd

Svårast: Kraftig nederbörd

Lättast: Ingen nederbörd

 

Snö

Det är svårare att spåra på snö än direkt på mark

 

Markunderlag

Lättast: Vanlig skogsmark, gärna med ris, buskvegetation och kvistar. Vildvuxna ängar, slymark ger kraftig vittring och doften fastnar på fler ställen/större yta (blåbärsris, kvistar, högt gräs osv)

Medelsvårt: Torr mossa, hedmark, torr bark och jord. Färre partiklar pressas samman och färre partiklar fastnar.

Svårast: sand, grus, asfalt, stenig mark. Dessa underlag avger mycket dålig avsöndring av doft. Dels finns det inte mycket som kan pressas samman och dels fäster doften väldigt dåligt.

 

Marklukten

 

Den världen som hundar  ”ser” med hjälp av näsan är något som vi knappast kan  föreställa oss.

Doft är materia, dvs mycket små partiklar som dras in i nosen/näsan (hos många djur, inkl hunden, är tekniken att dra in partiklarna betydligt mer varierande och nyanserad än hos oss) , fastnar där i slemhinnan och via receptorer skickar signaler/information till hjärnan som urskiljer och sorterar informationen.

Doftpartiklarna ligger som en osynlig dimma i underlaget och ca 50 cm ovan det.

Lukten består dels av personlukten och dels av olika slags partiklar som pressats samman i maken vid det tryck som skapats då människan gått framåt. Hur länge spåret ligger kvar beror på en rad olika faktorer såsom väder och markförhållanden.

 

Motivation

Personspår är ett bra sätt att aktivera de allra flesta hundar.

Motivation

Hur motiverad din hund är inför spårandet står i direkt och outbytbar relation till hur effektivt din hund kommer att utvecklas inom spåret.  Därför är motivationen så pass viktig att vi dels vill motivera hunden för den övningen vi gör just nu men också motivera hen att vilja fortsätta nästa gång. Sammanfattningsvis: Ett träningspass fyller 2 huvudsakliga och lika viktiga funktioner:

1, Hunden kommer en bit framåt i sin utveckling av ex. ett visst moment och/eller befästandet av det.

2. Hunden längtar efter nästa tillfälle att få träna (leka, jobba eller vad vi för tillfället väljer att sätta för etikett på att leva/utvecklas/växa)

Det finns vissa faktorer som främjar hundens motivation att utvecklas inom en viss gren/ förmåga eller ett visst moment.  Ju fler av dessa vi lyckas ta med i vårt handlade och ju bättre vi blir på att urskilja och tillämpa dem, desto bättre blir vi på att motivera våra hundar och tillåta dem att utvecklas. Här är de av dessa faktorer som jag verkligen önskar er att lägga på minnet:

  • Hundens delaktighet i skapandet av utförandet
  • Att ett aktuellt steg i träningen inte är allt för svårt
  • Att ett aktuellt steg i träningen inte är allt för lätt
  • Att du och din hund har roligt
  • Att du litar på att hunden har vissa förmågor som är starkare än dina (ex luktsinnet)

 

Hundens delaktighet i skapandet av utförandet: Vad gäller bruksgrenarna (varav spår är en av dem) så är den naturliga inblandningen/delaktigheten given.  Det ligger överlag en hund nära till hands att använda sin näsa för att följa ett spår och/eller hitta något. Det ligger dem också naturligt att markera/berätta saker och ting till sina närmsta flock/familje-medlemmar.

Alltså har vi mycket gratis här.

 

Att ett aktuellt steg i träningen inte är allt för svår eller allt för lätt

Motivationen är på topp när träningen ligger på en nivå som hunden har chans att klara av men där hunden också har en viss grad av utmaning.  För att veta hur vi ska lägga upp en träningsplan och när det är dags att gå vidare är det bra med generell erfarenhet (från sig själv och andra) vad gäller spårträning överlag men givetvis också att vi utvecklar en känsla för vad just vår hund behöver för nivå på utmaningarna för att utvecklas under optimala förhållanden. Den känslan förfinar vi med tiden då vi tränar och samarbetar med vår hund.

 

Att du och din hund har roligt

Om du märker att din hund har skoj och ger sig an uppgiften blir du i regel glad, likaså gäller åt andra hållet. Om ni är glada och har skoj så tar ni in det som händer, ni tar vara på stunden och utvecklas.

Så ha skoj! Och är det bara tråkigt trots att ni givit det en riktig chans; fundera på annan gren!

 

Att du litar på att hunden har vissa förmågor som är starkare än dina (ex luktsinnet)

Försök håll i minnet att din hund med absolut största sannolikhet har ett bättre luktsinne än vad du har samt att det i regel är lättare att ta reda på vart någon befunnit sig genom att lukta än att genom att använda ex synen. Jag vet inte hur många gånger vi (jag själv men också vi i spårgrupper med olika upplägg) vart helt säkra på att hunden gått fel, svängt på fel ställe osv men att det var vi som hade tappat kollen. Det finns alltså en anledning till att vi alltid delar upp det på det viset att hunden har sele och lina på sig och människan bara håller i linan. Det är givetvis så att hunden kan gå fel, få upp ett helt annat spår och liknande men vanligast är att det är vi som har förvirrat oss. Om hunden verkligen går långt ifrån där vi VET att vi gått så beror det vanligtvist på att vinden blåser åt det hållet och att hunden ”hämtar” / fångar upp doften där. Om hunden beter sig som om hen tappat kollen på spåret, stanna och vänta, nästan alltid så hittar hunden spåret igen.

Att du visar hunden den här tilliten har en gynnsam verkan på själva träningen men också en väldigt fin bieffekt på hundens självförtroende och självkänsla samt er relation till varandra.  

 

Utrustning

Fr.o.m ungefär lektion 5 är det läge att börja använda oss av utrustningen:

Sele (som sitter bra. Om du använder sele på promenader, använd en annan sele (gärna en som sitter lite annorlunda) då du spårar.

Spårlina Finns i olika modeller. En spårlina är normalt ca 15 meter lång och finns att köpa bla i djuraffärer

Snitslar Du behöver något att märka ut spåret (särskilt vart spåret börjar men också gärna på vägen och då speciellt svängar)

 

Några viktiga ord om ökning av svårighetsgrad

I början då vi introducerar hunden för ex grenen personspår kan vi öka svårighetsgraden med ganska jämn takt.

Ganska snabbt kommer flera moment in som parallellt fortsätter att öka i svårighetsgrad för att så småningom nå målet: i detta fall en duktig spårhund som är säker på sin sak, gör vad hen ska göra och är så pass motiverad att hen fortsätter att lösa uppgiften även om motgångarna skulle vara svåra och ibland upprepande.

Sammanfattningsvist; En hund som klarar av att ta upp och följa ett spår samt markera föremål i spåret i såväl om/när du avger prov som anordnas av SBK och SHK som i ett skarpt läge då lösningarna/målet/slutet ibland är långt borta och ibland t.o.m helt uteblir.

 

Jag skriver denna "steg-för steg-beskrivning" av hur du kan utbilda din hund till spårhund med ambitionen att hunden ska lära sig vad hen behöver lära sig för att klara av ovanstående utmaningar och inte minst att hunden ska hålla i längden. Vad jag här menar med att hunden ska "hålla i längden" är att hundens motivation och glädje inför uppgiften ska hållas i det närmsta helig. Det är, som jag ser det, receptet på att kunna gå hur långt som önskas i inlärningen/ utbildningen.

 

För att klara av att bibehålla motivationen finns det flera olika faktorer som är bra att ta hänsyn till, du kan läsa om dem under "Motivation".

 

För motivationens skull och för att inlärningen ska vara så effektiv som möjligt och samtidigt integreras i hunden på ett effektivt vis är det viktigt att vi ser över stegringsföljden extra mycket då flera delmoment av en hel gren kräver ökning av svårighetsgrad

Att backa alternativt stanna i utvecklingen av svårighetsgraden en aning då vi introducerar ett nytt moment inom en viss gren är något vi gör för att förhindra att det blir mer information för hunden än vad hunden klarar av att "smälta". Går vi för fort fram på flera plan samtidigt kan vi märka det på att hunden tappar fokus/koncentration och därav motivation och, till synes,  förmåga. Om vi märker att hunden tappar motivation är det viktig att stanna upp i ökning av svårighetsgrad och koncentrera oss allt mer på motivationen. Det är dock vanligt att symtomen på att vi gått för fort fram, dvs bristande koncentration och motivation, visar sig längre fram under inlärningen/utbildningen. Därför är det värt att vara steget före.

Den stegringsföljden jag beskriver här är skriven med hänsyn till något slags "medelhund".

Jag kan ha en uppfattning om vad som är lagom (inte för svår och inte för lätt) stegringsföljd för de allra flesta hundar. En uppfattning som jag grundar i de slutsatser jag dragit av såväl framgångar som motgångar i hundträning. Likväl är det givetvis väldigt viktigt att du är lyhörd för hur din hund fungerar och vad som, just nu, är lagom för din hund.

 

 

 

 

Översikt

Spår

Personspåret går ut på att hunden ska leta upp och följa ett spår samt markera föremål i spåret.

I ett skarpt läge skulle det kunna röra sig om en rånare som har försvunnit från ex en bank och föremålen skulle kunna vara ett vapen, ett klädesplagg eller annat bevismaterial. Det skulle också kunna röra sig om ett barn som försvunnit från dagis, en lekplats eller liknande och då skulle föremålen kunna vara en vante eller annat som bejakar att hunden är på rätt spår.

Vi använder oss av personspåret när vi vet ungefär vart ifrån den försvunna personen försvann. Om vi inte vet ungefär vart det bör finnas ett spår skulle det vara lämpligare att använda oss av Sök.

Skillnaden på personsök och personspår är att under person- spår följer hunden en marklukt  medans hunden under person-sök följer doft/vittring direkt från målet via luften.

Marklukt

Den världen som hundar ”ser” med hjälp av näsan är något som vi knappast kan föreställa oss.

Doft är materia, dvs. mycket små partiklar som dras in i nosen/näsan (hos många djur, inkl hunden, är tekniken att dra in partiklarna betydligt mer varierande och nyanserad än hos oss människor). Partiklarna fastnar i slemhinnan i nosen och  signaler/information förs till hjärnan som urskiljer och sorterar informationen. Av hundens hela hjärnvolym är nästan en tredjedel direkt kopplad till att behandla information om dofter.

Doftpartiklarna efter ett spår ligger som en osynlig dimma i underlaget och ca 50cm ovan det.

Marklukten består dels av personlukten och dels av den doft som skapats då olika slags partiklar pressats samman i maken vid det tryck som uppstått då människan gått där. Hur länge spåret ligger kvar beror på en rad olika faktorer såsom väder och markförhållanden.

Temperatur, vind och markförhållanden

Det är bra om vi har någon slags uppfattning om vilka förhållanden som är gynnsamma och mindre gynnsamma att lägga spår i. På så vis blir det lättare för oss att hitta rätt svårighetsgrad och stegra den i en lagom takt. Vi kan inte beställa ex väder, men om vi är i början av spårträningen och väderförhållandet är svårt kan vi hitta en bra balans genom att då inte lägga lika svåra spår som om väderförhållandena hade varit idealiska.

 

Vind

Lättast: Vindstilla eller mycket svag vind.

Svårast: Kraftig vind

 

Temperatur

Lättast: 0-10 grader

Svårast: Under -15 och över 20 grader varmt.

 

Luftfuktighet

Lättast: Hög luftfuktighet

Svårast: Låg luftfuktighet

 

 

Nederbörd

Svårast: Kraftig nederbörd

Lättast: Ingen nederbörd

 

Snö

Det är svårare att spåra på snö än direkt på mark

 

Markunderlag

Lättast: Vanlig skogsmark, gärna med ris, buskvegetation och kvistar. Vildvuxna ängar, slymark ger kraftig vittring och doften fastnar på fler ställen/större yta (blåbärsris, kvistar, högt gräs osv)

Medelsvårt: Torr mossa, hedmark, torr bark och jord. Färre partiklar pressas samman och färre  doftpartiklar fastnar.

Svårast: sand, grus, asfalt, stenig mark. Dessa underlag avger mycket dålig avsöndring av doft. Dels finns det inte mycket som kan pressas samman och dels fäster doften väldigt dåligt.

 

Några ord om motivation och spårträning

Motivation

Hur motiverad din hund är inför spårandet står i outbytbar relation till hur effektivt din hund kommer att utvecklas inom spåret.  Därför är motivationen så pass viktig att vi dels vill motivera hunden för den övningen vi gör just nu men också motivera hen att vilja fortsätta nästa gång. Sammanfattningsvis: Ett träningspass fyller 2 huvudsakliga och lika viktiga funktioner:

1, Hunden kommer en bit framåt i sin utveckling av ex. ett visst moment och/eller befästandet av det.

2. Hunden längtar efter nästa tillfälle att få träna (leka, jobba eller vad vi för tillfället väljer att sätta för etikett på det)

Det finns vissa faktorer som främjar hundens motivation att utvecklas inom en viss gren/ förmåga eller ett visst moment.  Ju fler av dessa vi lyckas ta med i vårt handlade och ju bättre vi blir på att urskilja och tillämpa dem, desto bättre blir vi på att motivera våra hundar och tillåta dem att utvecklas. Här är de av dessa faktorer som jag verkligen önskar er att lägga på minnet:

  • Hundens delaktighet i skapandet av utförandet
  • Att ett aktuellt steg i träningen inte är allt för svårt
  • Att ett aktuellt steg i träningen inte är allt för lätt
  • Att du och din hund har roligt
  • Att du litar på att hunden har vissa förmågor som är starkare än dina (ex luktsinnet)

 

Hundens delaktighet i skapandet av utförandet: Vad gäller bruksgrenarna (varav spår är en av dem) så är den naturliga inblandningen/delaktigheten given.  Det ligger överlag en hund nära till hands att använda sin näsa för att följa ett spår och/eller hitta något. Det ligger dem också naturligt att markera/berätta saker och ting till sin närmsta flock/ sina familje-medlemmar.

Alltså har vi mycket gratis här i jämförelse med ex tävlingslydnaden.

 

Att ett aktuellt steg i träningen inte är allt för svår eller allt för lätt

Motivationen är på topp när träningen ligger på en nivå som hunden har chans att klara av men där hunden också har en viss grad av utmaning.  För att veta hur vi ska lägga upp en träningsplan och när det är dags att gå vidare är det bra med generell erfarenhet (från sig själv och andra) vad gäller spårträning överlag men givetvis också att vi utvecklar en känsla för vad just vår hund behöver för nivå på utmaningarna för att utvecklas på bästa vis. Den känslan förfinar vi med tiden då vi tränar och samarbetar med vår hund.

 

Att du och din hund har roligt

Om du märker att din hund har skoj och ger sig an uppgiften blir du i regel glad, likaså gäller åt andra hållet. Om ni är glada och har skoj så tar ni in det som händer, ni tar vara på stunden och utvecklas

 .

Att du litar på att hunden har vissa förmågor som är starkare än dina (ex luktsinnet)

Försök håll i minnet att din hund med absolut största sannolikhet har ett bättre luktsinne än vad du har samt att det i regel är lättare att ta reda på vart någon befunnit sig genom att lukta än att genom att använda ex synen. Jag vet inte hur många gånger vi (jag själv men också vi i spårgrupper med olika upplägg) vart helt säkra på att hunden gått fel, svängt på fel ställe osv men att det var vi som hade tappat kollen. Det finns alltså en anledning till att vi alltid delar upp det på det viset att hunden har sele och lina på sig och människan bara håller i linan. Det är givetvis så att hunden kan gå fel, få upp ett helt annat spår och liknande men vanligast är att det är vi som har förvirrat oss. Om hunden verkligen går långt ifrån där vi VET att vi gått så beror det vanligtvist på att vinden blåser åt det hållet och att hunden ”hämtar” / fångar upp doften där. Om hunden beter sig som om hon tappat kollen på spåret, stanna och vänta, nästan alltid så hittar hunden spåret igen.

Att du visar hunden den här tilliten har en gynnsam verkan på själva träningen men också en väldigt fin bieffekt på hundens självförtroende och självkänsla samt på er relation till varandra.  

 

Utrustning

*En skönt sittande spårsele

* En spårlina (15 meter)

* Snitslar

* Vatten och vattenskål

De allra första gångerna räcker det med och kan vara en fördel att göra övningar i hundens vanliga utrustning (såsom halsband/sele och koppel).

När ni sedan börjar använda sele och lina: Koppla på linan precis innan ni släpper på hunden och koppla av den så snart som möjligt då spåret är färdigt.

Så småningom ska hunden gå ca 10 meter före dig. På nästan alla linor finns en markering som visar vart du ska hålla i linan. I början av träningen håller vi i regel hunden närmre oss själva för att successivt låta avståndet bli upp till 10 meter.

Vindriktning

I början är det viktigt att vi, om det blåser något då vi spårtränar, alltid lägger spåret i modvind. Att vi har vinden rakt eller snett i ryggen.

Detta gör vi tills hunden har en riktigt bra spårteknik. Om hunden tenderar att söka (lyfta huvudet och lukta i luften efter föremålen snarare än att följa spåret till föremålet) blir detta ännu viktigare. Ju mer vind i ryggen, desto svårare blir det att söka efter vittring i luften vilket vi vill undvika att hunden gör.

Var därför noga med vinden tills hunden har en bra/rätt spårteknik (med nosen max 5 cm över marken).

När vi kommit så långt att vi har en fin spårteknik börjar vi  utmana hunden att spåra i olika vindriktningar och bör då göra det successivt svårare i följande ordning:

1. Vinden i ryggen

2. Vinden snett bakifrån

3. Vinden från sidorna

4. Vinden snett framifrån

5. Motvind

Att märka ut spåret/ Snitslar

Det viktigaste är att märka ut vart spåret börjar men alldeles i början av inlärningen/träningen behövs det inte eftersom du har hunden där spåret börjar. Så småningom behöver du säkerligen märka ut en del platser under själva spåret också, som vid svängar/vinklar. Men våga gärna vänta lite med att märka ut och när du väl märker ut så övermärk inte spåret.  Att vara sparsam med snitslar gör att vi tvingas att lita på vår hund vilket utan tvekan skärper hunden. Effekten av att behöva lägga tilliten till hunden är värt nästan allt i denna gren.

Hur länge ska spåret ligga innan hunden får gå det?

Spåret är som lättast att ta för hunden då de är 15-30 minuter gammalt. Innan 15 minuter är det fortfarande så mycket doft i luften över och runt om spåret och efter 30 minuter börjar doften successivt avta.

De allra första gångerna släpper vi på hunden direkt bara för att hunden ska vara tänd på föremålet vi gick iväg med. Så fort vi ser att hunden börjar förstå "leken" så börjar vi istället med att låta spåret ligga ett tag innan vi släpper på hunden. Vi börjar med 5-10 minuter, går vidare till 15-20 minuter. 30 minuter, 45 minuter, någon timme osv

 

Lämna platsen

Målet är att vi ska kunna gå med hunden till en plats som hon aldrig varit på förut, kommendera "spår" och att hunden då letar upp spåret och följer det.

De allra första gångerna vi spårar får hunden se oss gå iväg. Och när vi väntar på att spåret får ligga ett tag så får hunden stanna vid upptaget. Även i nästa steg får hunden stanna vid upptaget under själva spårläggningen men att vi, då vi kommer tillbaka, tar med oss hunden på en liten promenad. Dessa promenader blir successivt längre.

När vi har gjort de här promenaderna/avbrotten 2-4 gånger så är hunden oftast redo för att vi går spåret utan att hunden får se på.

 

Spårlängd

Snåla inte med längden på spåret. Alldeles i början går vi många korta spår för att repetera för hunden vad det är frågan om. Men så fort hunden fått någorlunda rutin är det bättre att lägga ett långt spår än 3 korta. Ett apellspår (SBKs lättaste klass) är 300m långt medans Startspår (SHKs lättaste klass) är 350-400 meter långt. Du kan ha som första mål att arbeta dig upp mot 500m.

 

Markering av föremål

Hunden ska tydligt markera föremål som ligger i spåret. En del hundar har stort föremålsintresse och gör detta väldigt lätt. Även hundar med mindre föremålsintresse brukar ganska ofta vara bra på att markera föremål när de ligger i ett spår. Hur som helst så förstärker vi hundens benägenhet att markera föremålen genom att berömma då hen hittar föremålen. Om hunden markerar svagt får vi börja med att berömma minsta antydan till markering för att förstärka den. När detta funkar kan vi vänta på att få lite mer innan vi berömmer osv.  Hur hunden markerar är lite olika, det viktigaste är att hen gör det på ett tydligt vis. En del hundar visar med nosen, andra bär upp och släpper ned medans en del apporterar dem till föraren. Vill man ha en hund som apporterar föremålen kan man lära in det parallellt, men det är en senare fråga. Om du har en hund som visar obefintligt med intresse för leksakerna kan du lägga godis under flremålen några gånger. Sedan går du över till att ge godiset från handen istället direkt när hunden börjar markera (  leta under leksaken). Då lär sig hunden att hon ska ”dutta” på leksaken för att få godiset. Om hon då börjar att bara stanna och titta på dig då hon kommer fram till leksaken så väntar du med att ge godiset tills hen ”duttar” på leksaken. Ha is i magen.

 Kör gärna med leksaker/kära föremål ganska länge innan du börjar med de stumma pinnarna förutsatt att hunden inte är lika förtjust i dessa. När du, så småningom, byter ut dem mot pinnar låt sista föremålet få vara en leksak ytterligare en tid. När du kommer till att byta ut det sista föremålet mot en pinne kan du förstås ta fram favoritleksaken som belöning för sista pinnen.

 

 

Antal föremål

Vi börjar med ett föremål på slutet. Ganska tidigt lägger vi in ett föremål någonstans i mitten. Och vartefter spåren blir längre kan vi lägga in fler föremål. Ett apellspår (SBKs lättaste klass) har 3 föremål medans Startspår (SHKs lättaste klass) endast har ett slutföremål. Så satsa på att komma upp till 3-4 föremål medans spåret utökas till 500m. Efter det kan du lägga in nya föremål tills det blir runt 8 stycken. I början är föremålen leksaker, vantar eller annat skoj. Senare speciella små kantiga träpinnar.

 

Kommando-ord

Kommando-ordet för spår är just ”spår”.

Målet är att det ska användas som en uppmaning (ett kommando) om att ta reda på och följa ett spår.

I början  och under de första ca 20 spåren så rekommenderar jag starkt att ni inte använder det som en uppmaning utan istället som en förklaring på vad hunden gör då hen gör det, lite som när vi lär ett barn ord genom att peka i en bilderbok. Vi vinner enormt mycket på att göra så en nämnvärd bit in i hundens utbildning. Hunden vet i början inte vad ”spår” betyder, dessutom är tonen i en uppmaning en helt annan än den tonen vi har i en beskrivning av något. Om vi vill främja hundens arbetsglädje och ta vara på potentialen i att låta hunden vara den största förmågan i uppgiften/grenen (vilket verkligen är på sin plats vad gäller nos-arbeten) så är det en mycket god ide att göra på följande vis en bit in i träningen/utbildningen:

Använd kommando-ordet när hunden redan gör vad hon ska göra och gärna i ett ögonblick då hen precis väljer eller precis valt att göra det. Låt tonen/attityden i ordet vara en blandning av beskrivning och beröm och inte en uppmaning. Under nosarbeten och för huvudtaget under aktiviteter/samarbeten där hunden äger den största förmågan vill vi ha en hund som går av egen maskin och litar till sin egen förmåga. Att i ett tidigt läge lägga in kommando-ord som kommandon/uppmaningar innan hunden ens vet vad det betyder har knappast en bra effekt på hundens verkliga drift och vilja att utvecklas. På den tiden vi lade kommandon innan hunden förstod vad vi menade hade vi betydligt färre hundar som klarade av att utvecklas till exempelvis duktiga spår- och sökhundar. Hundarna hade nog vad de skulle ha men våran förmåga att behålla hundens naturliga vilja och motivation var betydligt sämre varför betydligt färre hundar kunde behålla motivationen så pass att det räckte till att utbildas hela vägen. Det räcker med att gå tillbaka 10 år i tiden och det trycktes böcker där en av de stora problemlösningarna vid spårutbildningen gick ut på att lista ut hur man skulle avgöra om hunden skenspårade eller inte. Det fanns alltså hundar som låtsades spåra bara för att husse/matte inte skulle bli arga.

Att uttala kommanot som en beskrivning av vad hunden gör och när hon gör detta påminner oss om att hunden redan kan söka/spåra. Det i sin tur tillåter oss att våga lita lite mer på hundarna som, i egenskap av sociala varelser, då får kraft att lita på sig själva vilket är själva grundförutsättningen för att kunna avancera på ett effektivt vis i en gren som denna.

 

Men vad ska vi säja när vi släpper hunden på spåret? Ganska snart, kanske första gången, kanske tredje, kanske femte gången vi släpper hunden på spåret så kommer hon förmodligen börja spåra. Och då kan vi säja ”spår”.

Innan detta sker (om det inte kommer direkt) Säj och/eller tänk ”varsågod”, ”vart är leksaken” , peka på spåret eller vad helst som får igång din hund. ”Okej!”, ”Okejdå”, är mina favoriter. Genom att tänka eller säja så när jag släpper på en hund så påminner jag mig själv om att hunden är den största förmågan i denna aktivitet samtidigt som jag för vidare den insikten till hunden. ”Okejdå” betyder här också ”Okej, du får väl som du vill” och den attityden har förstås en gynnsam och bibehållande effekt på hundens motivation.

Så småningom kan vi lägga in ordet precis innan vi vill att hunden ska börja, men behåll gärna tonen/attityden som du hade på den tiden du använde ordet som en beskrivning/ett beröm.

 

 

Svängar, vinklar

I början gör vi väldigt mjuka svängar. Så småningom gör vi dessa successivt snävare tills det blir ca 2 räta vinklar på ett spår. Fler vartefter vi kan lägga längre spår.  När vi kommit så långt stannar vi vid räta vinklar åtminstone 20 pass framöver. Nästa steg är spetsvinklar, men vi ligger kvar vid räta vinklar ett tag av den anledningen att hunden ska få komma ikapp sig själv lite. Det är nämligen viktigt att hunden aldrig/sällan bakspårar då vi kommer till spetsvinklarna, för när spetsarna bli tillräckligt spetsiga så ligger ju ett spår åt ”fel” håll väldigt nära spåret åt ”rätt” håll. Så skynda långsamt och utveckla spetsvinklarna mycket successivt, de första spetsvinklarna är nästan räta vinklar. Lite senare blir de bara en aning spetsigare osv.

 

Spårläggaren

I början är det du som är spårläggaren. När hunden börjar få fin rutin kan du, de gånger du har tillgång till andra människor, låta dem vara spårläggare. Det är ingen som helst fara att du blandar mellan förarspår och icke förarspår men låt utvecklingen, i det stora hela, se ut så här:

  1. Du själv
  2. Personer som hunden känner väl, gärna av båda könen
  3. Personer som hunden träffat men inte direkt känner
  4. Personer som är okända för hunden. Gärna av olika kön, olika ålder. Så många olika personer som du kan få tag i

 

Om hunden söker istället för att spåra alternativt spårar med hög nos

Det här är vanligt, särskilt i början och i början är det helt okej att hunden gör så.

Om hunden fortfarande gör så efter 5-10 spår

  • Lägg godisspår någon gång ibland. Då kommer hunden associera godisdoften med marklukten.
  • Var supernoga med att ha vinden i ryggen, då blir det svårt att söka, lättare att spåra

Fr.o.m 10:e spåret kan du, om hunden har hög nos ofta eller ibland, helt enkelt stanna när hunden har hög nos och fortsätta att följa efter så fort hunden väljer att spåra.

 

Om hunden är för snabb och därmed slarvig

Detta är också jättevanligt i början. Det är okej i början, då är vi ”bara” nöjda med att hunden är så motiverad på leksaken och låter det gå ganska snabbt om hunden vill det. Oftast går de spontant över i att bli allt mer metodiska och saktar då ned farten. Om du inte ser en sådan utveckling efter 10-15:e passet så får du helt enkelt sadla om till att det är du som bestämmer takten. Du kan också varva med att ibland lägga många små föremål i första delen av spåret så att hunden vet att de kan ligga tätt. Att ibland göra godis-spår (godis i vart tredje fotsteg, antingen hela spåret men ännu hellre delar av spåret) kan också fungera bra för många hundar. Men det viktigaste är att du förstår och praktiserar att det är du som bestämmer takten.

   

 

Hundar som vindar in föremålen

Ibland spårar hunden bra enda tills en kommer ganska nära föremålet och börjar då vinda (söka) i luften efter leksaken och springer rätt på.

Det här är okej alldeles i början. Om hunden verkar fortsätta att göra så stanna då upp i samma sekund som hunden lyfter nosen och så fort hunden sätter nosen i backen fortsätter du. Om hunden lyfter nosen igen, stanna. När hunden återgår till marken, fortsätt.

 

Hundar som slarvar med vinklar, går genvägar

Testa att du ca 10 meter innan vinkeln kommer (och då måste du märka ut den ordentligt så du ser vart den är) ökar steglängden dubbelt, dvs tar långa steg. Efter vinkeln minskar du steglängden till ungefär hälften av din normala i ungefär 15 meter sen går du normalt igen. En del hundar bli väldigt noga om man gör så här några gånger. 

Du kan också varva med att ibland lägga godis i vinkeln eller endast i första steget direkt efter vinkeln. 

 

 

Tävla/ avge prov i Personspår

 

I skrivandets stund är det två olika organisationer som arrangerar spårprov: SHK och SBK

Längre ned får du länkar så du kan läsa om reglerna i sin helhet.

I SHKs bruksprov/spårprov får alla hundar avge prov medans det, än så länge, är så att endast hundar registrerade i SKK får deltaga på SBKs bruksprov

 

Här har du alternativen:

Svenska Hundklubben (SHK)

Svenska Hundklubben arrangerar spårprov där klasserna, från lättaste till svåraste klass, heter:

1.Startklass

2.Bronsklass

3. Silverklass

4. Guldklass 

 

 

Läs vidare om detta i SHKs regler

 

 

 ***********************************************************************************************************

Svenska Brukshundklubben (SBK)

Svenska Brukshundklubben arrangerar bruksprov där klasserna, från lättaste till svåraste klass, heter:

1. Apellklass

2. Lägre klass

3. Högre klass

4 Elitklass

Ett bruksprov innehåller en lydnadsdel och en del som heter specialmoment.

I apellklass väljer en mellan specialmomenten Budföring+spår, Budföring+sök och Budföring+Rapport.

 

Från lägre klass väljer man mellan ovanstående specialmoment och skydds.

Läs vidare om detta i SBKs regler