|
Motivation
Hur motiverad din hund är inför spårandet står i outbytbar relation till hur effektivt din hund kommer att utvecklas inom spåret. Därför är motivationen så pass viktig att vi dels vill motivera hunden för den övningen vi gör just nu men också motivera hen att vilja fortsätta nästa gång. Sammanfattningsvis: Ett träningspass fyller 2 huvudsakliga och lika viktiga funktioner:
1, Hunden kommer en bit framåt i sin utveckling av ex. ett visst moment och/eller befästandet av det.
2. Hunden längtar efter nästa tillfälle att få träna (leka, jobba eller vad vi för tillfället väljer att sätta för etikett på det)
Det finns vissa faktorer som främjar hundens motivation att utvecklas inom en viss gren/ förmåga eller ett visst moment. Ju fler av dessa vi lyckas ta med i vårt handlade och ju bättre vi blir på att urskilja och tillämpa dem, desto bättre blir vi på att motivera våra hundar och tillåta dem att utvecklas. Här är de av dessa faktorer som jag verkligen önskar er att lägga på minnet:
- Hundens delaktighet i skapandet av utförandet
- Att ett aktuellt steg i träningen inte är allt för svårt
- Att ett aktuellt steg i träningen inte är allt för lätt
- Att du och din hund har roligt
- Att du litar på att hunden har vissa förmågor som är starkare än dina (ex luktsinnet)
Hundens delaktighet i skapandet av utförandet: Vad gäller bruksgrenarna (varav spår är en av dem) så är den naturliga inblandningen/delaktigheten given. Det ligger överlag en hund nära till hands att använda sin näsa för att följa ett spår och/eller hitta något. Det ligger dem också naturligt att markera/berätta saker och ting till sin närmsta flock/ sina familje-medlemmar.
Alltså har vi mycket gratis här i jämförelse med ex tävlingslydnaden.
Att ett aktuellt steg i träningen inte är allt för svår eller allt för lätt
Motivationen är på topp när träningen ligger på en nivå som hunden har chans att klara av men där hunden också har en viss grad av utmaning. För att veta hur vi ska lägga upp en träningsplan och när det är dags att gå vidare är det bra med generell erfarenhet (från sig själv och andra) vad gäller spårträning överlag men givetvis också att vi utvecklar en känsla för vad just vår hund behöver för nivå på utmaningarna för att utvecklas på bästa vis. Den känslan förfinar vi med tiden då vi tränar och samarbetar med vår hund.
Att du och din hund har roligt
Om du märker att din hund har skoj och ger sig an uppgiften blir du i regel glad, likaså gäller åt andra hållet. Om ni är glada och har skoj så tar ni in det som händer, ni tar vara på stunden och utvecklas
.
Att du litar på att hunden har vissa förmågor som är starkare än dina (ex luktsinnet)
Försök håll i minnet att din hund med absolut största sannolikhet har ett bättre luktsinne än vad du har samt att det i regel är lättare att ta reda på vart någon befunnit sig genom att lukta än att genom att använda ex synen. Jag vet inte hur många gånger vi (jag själv men också vi i spårgrupper med olika upplägg) vart helt säkra på att hunden gått fel, svängt på fel ställe osv men att det var vi som hade tappat kollen. Det finns alltså en anledning till att vi alltid delar upp det på det viset att hunden har sele och lina på sig och människan bara håller i linan. Det är givetvis så att hunden kan gå fel, få upp ett helt annat spår och liknande men vanligast är att det är vi som har förvirrat oss. Om hunden verkligen går långt ifrån där vi VET att vi gått så beror det vanligtvist på att vinden blåser åt det hållet och att hunden ”hämtar” / fångar upp doften där. Om hunden beter sig som om hon tappat kollen på spåret, stanna och vänta, nästan alltid så hittar hunden spåret igen.
Att du visar hunden den här tilliten har en gynnsam verkan på själva träningen men också en väldigt fin bieffekt på hundens självförtroende och självkänsla samt på er relation till varandra.
Utrustning
*En skönt sittande spårsele
* En spårlina (15 meter)
* Snitslar
* Vatten och vattenskål
De allra första gångerna räcker det med och kan vara en fördel att göra övningar i hundens vanliga utrustning (såsom halsband/sele och koppel).
När ni sedan börjar använda sele och lina: Koppla på linan precis innan ni släpper på hunden och koppla av den så snart som möjligt då spåret är färdigt.
Så småningom ska hunden gå ca 10 meter före dig. På nästan alla linor finns en markering som visar vart du ska hålla i linan. I början av träningen håller vi i regel hunden närmre oss själva för att successivt låta avståndet bli upp till 10 meter.
Vindriktning
I början är det viktigt att vi, om det blåser något då vi spårtränar, alltid lägger spåret i modvind. Att vi har vinden rakt eller snett i ryggen.
Detta gör vi tills hunden har en riktigt bra spårteknik. Om hunden tenderar att söka (lyfta huvudet och lukta i luften efter föremålen snarare än att följa spåret till föremålet) blir detta ännu viktigare. Ju mer vind i ryggen, desto svårare blir det att söka efter vittring i luften vilket vi vill undvika att hunden gör.
Var därför noga med vinden tills hunden har en bra/rätt spårteknik (med nosen max 5 cm över marken).
När vi kommit så långt att vi har en fin spårteknik börjar vi utmana hunden att spåra i olika vindriktningar och bör då göra det successivt svårare i följande ordning:
1. Vinden i ryggen
2. Vinden snett bakifrån
3. Vinden från sidorna
4. Vinden snett framifrån
5. Motvind
Att märka ut spåret/ Snitslar
Det viktigaste är att märka ut vart spåret börjar men alldeles i början av inlärningen/träningen behövs det inte eftersom du har hunden där spåret börjar. Så småningom behöver du säkerligen märka ut en del platser under själva spåret också, som vid svängar/vinklar. Men våga gärna vänta lite med att märka ut och när du väl märker ut så övermärk inte spåret. Att vara sparsam med snitslar gör att vi tvingas att lita på vår hund vilket utan tvekan skärper hunden. Effekten av att behöva lägga tilliten till hunden är värt nästan allt i denna gren.
Hur länge ska spåret ligga innan hunden får gå det?
Spåret är som lättast att ta för hunden då de är 15-30 minuter gammalt. Innan 15 minuter är det fortfarande så mycket doft i luften över och runt om spåret och efter 30 minuter börjar doften successivt avta.
De allra första gångerna släpper vi på hunden direkt bara för att hunden ska vara tänd på föremålet vi gick iväg med. Så fort vi ser att hunden börjar förstå "leken" så börjar vi istället med att låta spåret ligga ett tag innan vi släpper på hunden. Vi börjar med 5-10 minuter, går vidare till 15-20 minuter. 30 minuter, 45 minuter, någon timme osv
Lämna platsen
Målet är att vi ska kunna gå med hunden till en plats som hon aldrig varit på förut, kommendera "spår" och att hunden då letar upp spåret och följer det.
De allra första gångerna vi spårar får hunden se oss gå iväg. Och när vi väntar på att spåret får ligga ett tag så får hunden stanna vid upptaget. Även i nästa steg får hunden stanna vid upptaget under själva spårläggningen men att vi, då vi kommer tillbaka, tar med oss hunden på en liten promenad. Dessa promenader blir successivt längre.
När vi har gjort de här promenaderna/avbrotten 2-4 gånger så är hunden oftast redo för att vi går spåret utan att hunden får se på.
Spårlängd
Snåla inte med längden på spåret. Alldeles i början går vi många korta spår för att repetera för hunden vad det är frågan om. Men så fort hunden fått någorlunda rutin är det bättre att lägga ett långt spår än 3 korta. Ett apellspår (SBKs lättaste klass) är 300m långt medans Startspår (SHKs lättaste klass) är 350-400 meter långt. Du kan ha som första mål att arbeta dig upp mot 500m.
Markering av föremål
Hunden ska tydligt markera föremål som ligger i spåret. En del hundar har stort föremålsintresse och gör detta väldigt lätt. Även hundar med mindre föremålsintresse brukar ganska ofta vara bra på att markera föremål när de ligger i ett spår. Hur som helst så förstärker vi hundens benägenhet att markera föremålen genom att berömma då hen hittar föremålen. Om hunden markerar svagt får vi börja med att berömma minsta antydan till markering för att förstärka den. När detta funkar kan vi vänta på att få lite mer innan vi berömmer osv. Hur hunden markerar är lite olika, det viktigaste är att hen gör det på ett tydligt vis. En del hundar visar med nosen, andra bär upp och släpper ned medans en del apporterar dem till föraren. Vill man ha en hund som apporterar föremålen kan man lära in det parallellt, men det är en senare fråga. Om du har en hund som visar obefintligt med intresse för leksakerna kan du lägga godis under flremålen några gånger. Sedan går du över till att ge godiset från handen istället direkt när hunden börjar markera ( leta under leksaken). Då lär sig hunden att hon ska ”dutta” på leksaken för att få godiset. Om hon då börjar att bara stanna och titta på dig då hon kommer fram till leksaken så väntar du med att ge godiset tills hen ”duttar” på leksaken. Ha is i magen.
Kör gärna med leksaker/kära föremål ganska länge innan du börjar med de stumma pinnarna förutsatt att hunden inte är lika förtjust i dessa. När du, så småningom, byter ut dem mot pinnar låt sista föremålet få vara en leksak ytterligare en tid. När du kommer till att byta ut det sista föremålet mot en pinne kan du förstås ta fram favoritleksaken som belöning för sista pinnen.
Antal föremål
Vi börjar med ett föremål på slutet. Ganska tidigt lägger vi in ett föremål någonstans i mitten. Och vartefter spåren blir längre kan vi lägga in fler föremål. Ett apellspår (SBKs lättaste klass) har 3 föremål medans Startspår (SHKs lättaste klass) endast har ett slutföremål. Så satsa på att komma upp till 3-4 föremål medans spåret utökas till 500m. Efter det kan du lägga in nya föremål tills det blir runt 8 stycken. I början är föremålen leksaker, vantar eller annat skoj. Senare speciella små kantiga träpinnar.
Kommando-ord
Kommando-ordet för spår är just ”spår”.
Målet är att det ska användas som en uppmaning (ett kommando) om att ta reda på och följa ett spår.
I början och under de första ca 20 spåren så rekommenderar jag starkt att ni inte använder det som en uppmaning utan istället som en förklaring på vad hunden gör då hen gör det, lite som när vi lär ett barn ord genom att peka i en bilderbok. Vi vinner enormt mycket på att göra så en nämnvärd bit in i hundens utbildning. Hunden vet i början inte vad ”spår” betyder, dessutom är tonen i en uppmaning en helt annan än den tonen vi har i en beskrivning av något. Om vi vill främja hundens arbetsglädje och ta vara på potentialen i att låta hunden vara den största förmågan i uppgiften/grenen (vilket verkligen är på sin plats vad gäller nos-arbeten) så är det en mycket god ide att göra på följande vis en bit in i träningen/utbildningen:
Använd kommando-ordet när hunden redan gör vad hon ska göra och gärna i ett ögonblick då hen precis väljer eller precis valt att göra det. Låt tonen/attityden i ordet vara en blandning av beskrivning och beröm och inte en uppmaning. Under nosarbeten och för huvudtaget under aktiviteter/samarbeten där hunden äger den största förmågan vill vi ha en hund som går av egen maskin och litar till sin egen förmåga. Att i ett tidigt läge lägga in kommando-ord som kommandon/uppmaningar innan hunden ens vet vad det betyder har knappast en bra effekt på hundens verkliga drift och vilja att utvecklas. På den tiden vi lade kommandon innan hunden förstod vad vi menade hade vi betydligt färre hundar som klarade av att utvecklas till exempelvis duktiga spår- och sökhundar. Hundarna hade nog vad de skulle ha men våran förmåga att behålla hundens naturliga vilja och motivation var betydligt sämre varför betydligt färre hundar kunde behålla motivationen så pass att det räckte till att utbildas hela vägen. Det räcker med att gå tillbaka 10 år i tiden och det trycktes böcker där en av de stora problemlösningarna vid spårutbildningen gick ut på att lista ut hur man skulle avgöra om hunden skenspårade eller inte. Det fanns alltså hundar som låtsades spåra bara för att husse/matte inte skulle bli arga.
Att uttala kommanot som en beskrivning av vad hunden gör och när hon gör detta påminner oss om att hunden redan kan söka/spåra. Det i sin tur tillåter oss att våga lita lite mer på hundarna som, i egenskap av sociala varelser, då får kraft att lita på sig själva vilket är själva grundförutsättningen för att kunna avancera på ett effektivt vis i en gren som denna.
Men vad ska vi säja när vi släpper hunden på spåret? Ganska snart, kanske första gången, kanske tredje, kanske femte gången vi släpper hunden på spåret så kommer hon förmodligen börja spåra. Och då kan vi säja ”spår”.
Innan detta sker (om det inte kommer direkt) Säj och/eller tänk ”varsågod”, ”vart är leksaken” , peka på spåret eller vad helst som får igång din hund. ”Okej!”, ”Okejdå”, är mina favoriter. Genom att tänka eller säja så när jag släpper på en hund så påminner jag mig själv om att hunden är den största förmågan i denna aktivitet samtidigt som jag för vidare den insikten till hunden. ”Okejdå” betyder här också ”Okej, du får väl som du vill” och den attityden har förstås en gynnsam och bibehållande effekt på hundens motivation.
Så småningom kan vi lägga in ordet precis innan vi vill att hunden ska börja, men behåll gärna tonen/attityden som du hade på den tiden du använde ordet som en beskrivning/ett beröm.
Svängar, vinklar
I början gör vi väldigt mjuka svängar. Så småningom gör vi dessa successivt snävare tills det blir ca 2 räta vinklar på ett spår. Fler vartefter vi kan lägga längre spår. När vi kommit så långt stannar vi vid räta vinklar åtminstone 20 pass framöver. Nästa steg är spetsvinklar, men vi ligger kvar vid räta vinklar ett tag av den anledningen att hunden ska få komma ikapp sig själv lite. Det är nämligen viktigt att hunden aldrig/sällan bakspårar då vi kommer till spetsvinklarna, för när spetsarna bli tillräckligt spetsiga så ligger ju ett spår åt ”fel” håll väldigt nära spåret åt ”rätt” håll. Så skynda långsamt och utveckla spetsvinklarna mycket successivt, de första spetsvinklarna är nästan räta vinklar. Lite senare blir de bara en aning spetsigare osv.
Spårläggaren
I början är det du som är spårläggaren. När hunden börjar få fin rutin kan du, de gånger du har tillgång till andra människor, låta dem vara spårläggare. Det är ingen som helst fara att du blandar mellan förarspår och icke förarspår men låt utvecklingen, i det stora hela, se ut så här:
- Du själv
- Personer som hunden känner väl, gärna av båda könen
- Personer som hunden träffat men inte direkt känner
- Personer som är okända för hunden. Gärna av olika kön, olika ålder. Så många olika personer som du kan få tag i
Om hunden söker istället för att spåra alternativt spårar med hög nos
Det här är vanligt, särskilt i början och i början är det helt okej att hunden gör så.
Om hunden fortfarande gör så efter 5-10 spår
- Lägg godisspår någon gång ibland. Då kommer hunden associera godisdoften med marklukten.
- Var supernoga med att ha vinden i ryggen, då blir det svårt att söka, lättare att spåra
Fr.o.m 10:e spåret kan du, om hunden har hög nos ofta eller ibland, helt enkelt stanna när hunden har hög nos och fortsätta att följa efter så fort hunden väljer att spåra.
Om hunden är för snabb och därmed slarvig
Detta är också jättevanligt i början. Det är okej i början, då är vi ”bara” nöjda med att hunden är så motiverad på leksaken och låter det gå ganska snabbt om hunden vill det. Oftast går de spontant över i att bli allt mer metodiska och saktar då ned farten. Om du inte ser en sådan utveckling efter 10-15:e passet så får du helt enkelt sadla om till att det är du som bestämmer takten. Du kan också varva med att ibland lägga många små föremål i första delen av spåret så att hunden vet att de kan ligga tätt. Att ibland göra godis-spår (godis i vart tredje fotsteg, antingen hela spåret men ännu hellre delar av spåret) kan också fungera bra för många hundar. Men det viktigaste är att du förstår och praktiserar att det är du som bestämmer takten.
|