Jag tog upp att vi bör träna markeringsövningar för sig och spår för sig. Att det är två olika saker tills vidare. 

Så småningom läggs det ihop. 

Markeringsövningar: 

Lägg ut några föremål längst en stig och promenera fram och tillbaka tills hunden tydligt uppmärksammat ett föremål ca 5 gånger. 

Belöna varje gång. 

Spår: 

Det gick jättebra för båda hundarna. De är väldigt motiverade och kommer bli väldigt duktiga spårhundar om vi håller liv i detta och gradvis gör det svårare. 

De är, utan tvekan reda för spår som är runt 50 meter långa och har legat i ca 15 minuter innan de släpps på. 

Lägg två spår i stöten. 

Så småningom när spåren blir längre så kommer det räcka med ett spår i stöten. 

Än så länge är det raka spår med en leksak på slutet men vid nästa tillfälle tänker jag att vi ska börja smyga in hur man börjar med vinklar. 

Att träna på utöver en uppfriskning av det vi gjort innan: 

Inlärningsfas av gå i koppel utan att dra. 

 För en del hundar räcker detta för att gå någolunda bra i koppel, men för många behöver man senare göra en regel av det (en regel som säjer att det är förbjudet att dra i koppel). 

Dock är det, som med allt annat en hund aldrig lär en annan hund, svårt att få till det som regel utan några dagars, ibland upp till 1-2 veckors högkoncentration på inlärningsfasen. 

En seriös inlärningsfas på dettabehöver många hundar ha någon gång i sitt liv. Detta för att hundars promenadtakt naturligt är snabbare än våran. 

Gör så här: 

Var mentalt förberedd på detta innan du går ut med hunden och försök under denna period behålla den förrberedan under promenadens gång. 

Börjar hunden dra i kopplet så stannar man igen och väntar tills hen, till början av en slump, vänder tillbaka så kopplet blir slakt. Då börjar man gå igen. Det är jätteviktigt att man, under denna övning, börjar gå direkt då kopplet blir slakt. Alltså den sekunden som kopplet lättar någon eller några millimeter från att vara helt stramt. Då förstår hunden ganska snabbt vad det var som gjorde att vi började gå igen.

Hela övningen går förstås ut på att hunden får som hen oftast vill (gå framåt) när hen inte drar i kopplet och att hen inte får som hen vill när hen drar i kopplet.

Till en början handlar det om att hunden mer eller mindre av en slump råkar gå tillbaka något steg och att man då ger hen vad den vill ha. Drar hen så stannar man igen.

Så småningom förstår hunden att hen får som den vill genom att inte dra. Det kan inte nog påpekas om hur viktigt det är att vara konsekvent om denna övningen ska ge bra resultat likväl som det inte nog kan påpekas hur effektiv den är om man kan vara konsekvent.

Det är en förhållandevis tålamodsprövande övning, men långt ifrån lika tålamodsprövande som att 7 månader senare ha en 30-kiloshund som drar konstant i kopplet.

5 minuter, 1-2 gånger per dag räcker gott och väl i början. Resten av tiden är det bra om man låter valpen få gå lös.

Försök att inte hamna i att ta på kopplet utöver själva övningstillfällerna innan hen till 100% har lärt sig att gå bra i koppel, efter det kan man använda kopplet mycket oftare...om man vill/behöver.

Det sistnämnda är förstås lättare sagt än gjort om det rör sig om något annat än en liten valp och om den äldre hunden inte är van att vara lös. Men är hunden äldre så kan du också träna längre stunder. Glöm dock inte att vara konsekvent, ett steg tillbaka och det är nästan som om man får börja om från början.

Det finns situationer då man frestas använda kopplet även under ”icke-koppel-träning” innan valpen vet hur den ska gå i koppel, tex om ni ska gå över en väg.

Men jag rekommenderar starkt att då, om möjligt, istället bära valpen över vägen så länge den inte till 100% förstår att man inte kan dra i kopplet och komma framåt samtidigt.

Mitt tjat om att inte ta på kopplet sålänge du inte är 100% inställd på att stanna så fort hunden drar går ut på ideen att allt en varelse gör är någon form av inlärning.  Om vi använder kopplet ofta innan valpen lärt sig hur man går i koppel kan hen lätt lära sig själv hur man går i koppel. Detta är kanske förklaringen till varför detta är otroligt mycket lättare att lära en hund som tidigare aldrig haft på sig koppel som en som har haft det i många månader eller år och kanske har fått vänja sig vid att dra i kopplet.

 Ju oftare man har hunden i koppel desto mindre konsekvent klarar man i regel av att vara. Man möter någon, det ringer i telefonen, man har bråttom osv.

Därför är det superbra om man tränar detta så koncentrerat som möjligt (varek promenad) och att man där emellan låter hunden vara lös (om man är i en miljö där det är säkert och självklart beroende på hur lätt det är att ha just din hund lös för tillfället). 

* Träna på att gå vid sidan (bara korta roliga pass). När hunden hamnar rätt (på vänster sida) så belönar vi och säjer signalordet. 

* Fortsätt med sitt stanna som regel. Gärna med ganska mycket störning. Ni behöver absolut inte göra detta "hela tiden", men fullfölj när ni gör det. 

* Lägg 2 enkla, raka eller ganska raka  spår med leksak på slutet. Efter 5-10 minuter så låter du hunden gå båda spåren. 

Snart bygger vi vidare med längre spår, längre liggtid osv. 

Här kan ni läsa lite om ni vill! 

Lektion 1-4 - Viljashundskola

"Sitt stanna" är en regel och vi använder det för att momentet är bra att ha men inte minst för att stärka vår regelpotential. 

Med "regelpotential" syftar jag på vår förmåga att säja "Nej" på ett sätt som fungerar. Med "fungerar" menar jag att hunden lyssnar och följer vår signal inom några få sekunder. 

Det finns flera faktorer som bidrar till hur effektiv vår "regel-potential blir". 

Ett tydligt ”nej” är något som är värt för hunden att följa. Vi skapar det genom att:

• Göra upp med oss själva om vilka regler som vi verkligen kan stå för att sätta så att vi blir trovärdiga. Det gör att vi blir konsekventa. 

• När vi är säkra på att hunden vet att det är en regel bör vi inte säja signalordet (ex "sitt" mer än en gång. Om de inte lyssnar kommer istället ett snabbt "NEJ" och gärna att man använder kroppsspårket, går fram och "fejsar" dem. 

• Vara närvarande i oss själva då vi sätter gränsen/säjer nej och rakt igenom mena vad vi säjer/stå för vår ståndpunkt. Det är en mental sak som man kan behöva träna på som människa. Vi är inte lika vana att använda kroppsspråket som hundar är. därför kan de tycka att vi är vaga om vi inte också visar med kroppen att vi menar allvar. 

• Vara lugna och bestämda snarare än hysteriska (lättare sagt än gjort om vi ska vara snabbt framme och säja nej). Det är värt att ta hänsyn till att en hund uppfattar en lugn och tydlig person som självsäker (någon som är värd att följa) och en hysterisk person som viftar/går upp i falsett osv som en osäker person vars regler förmodligen inte är trovärdiga/värda att följa. 

• Förvänta oss att hunden följer våra regler och tar våra ”Nej” på allvar. Tro på att hunden kan göra det, hundar liksom barn, gör ofta vad de förväntas göra och iom det behöver vi kunna se objektivt på vilken betydelse våran förväntan har.

• Den här sekunden är en helt ny sekund. När du tror/tänker att det är en självklarhet att hunden följer reglerna och lyssnar på ”Nej” så kommer du visa det med ditt kroppsspråk och en hund missar sällan det. Man får helt enkelt leva sig in i hur det skulle kännas om man var 100% säker på att hunden kommer att lyssna. 

• Se till att hunden tar vårat nej på allvar. Fullfölj uppdraget med att ett ”Nej” är ”Nej. Lämna aldrig  situationen innan du är helt säker på att hunden har tagit in ditt Nej. 

• Läs paragrafter om du behöver det för att ta dig till rätt attityd. 

• Att ta i hunden kan vara effektivt för att få kontakt (medan att istället hålla hunden nära i kopplet ofta har en väldigt dålig effekt). Men likadant här: Ta i sådana fall med lugn och bestämt/tydligt, inte hysteriskt/våldsamt. Att göra illa hunden ex nypa är dels förbjudet och dels så kan varken du eller hunden vara speciellt närvarande i en sådan situation. Vid fysisk/psykisk smärta stänger vi av, varken vi ger eller tar emot. Ibland kan en bli väldigt, väldigt arg på en hund. Det är bra att visa det och det absolut bästa sättet att visa det är att tillåta sig känna det och samtidigt berätta för hunden exakt vad man känner/tänker. Hunden kommer förstå din ståndpunkt och så länge du är närvarande/ärlig så går det också för hunden att ta till sig den. Klarar vi ej av att vara mentalt närvarande i vad vi känner och istället börjar rycka i kopplet eller skrämma hunden så kommer hunden eventuellt försöka avbryta sitt beteende (om han/hon klarar av det) av rädsla för vad som annars kan hända, men utan att det går in på ett sätt som är verksamt i längden. Det kan absolut hjälpa att skrämma/hota/straffa, MEN vi blir isf också beroende av det , vi måste fortsätta med det och ofta trappa upp det. Bättre är att försöka ha en närvarande och ärlig relation där en bygger upp de strukturer som behöver finnas för en bra vardag.

Vardagslydnad + personspår introduktion med målet att ekipagen ska kunna spårträna vidare på egen hand om så önskas.

5 Söndagar kl 11.00 

30 okt

13 nov

20 nov   Detta datum ställde vi in pga massivt skifte i väderlek. Men jag ger er ändå en läxa. se period 3

27 nov

 4 dec

11 dec

Förmodligen kommer en tredje hund - Freja vara närvarande vid 2 av träffarna.